Det här med att sitta i ett sällskap och så breder sig den där pinsamma tystnaden ut. Ungefär som en tyst ofrivillig fis. Som du trodde skulle ha den trevliga egenheten att vara absolut stinkfri.

Det enda sällskapet har gemensamt är att vara placerade i gruppen för att ni har ett jobb att utföra. Hade det varit valfritt hade aldrig gruppen sett dagens ljus eftersom det alltid finns någon i gruppen någon inte gillar och med logikens fulla kraft att det är är gällande alla i hela sällskapet borde ogillandet gå varvet runt för att tillse att gruppen aldrig startas. Men det som får logiken att vika ned sig är en chef som anser att kick-off trots det 80-talsaktiga i sig fortfarande är en bra idé.

Slår vad om att en medelmåttig ko aldrig behöver uppleva detta i en hastigt ihopföst flock. Att man inte har något att “mua” om, för att snacka koska. De är liksom per definition rätt så tysta så det är inget problem där. Men hos oss på två ben då matinhämtandet har minimerats till några minuter per dag så är käftens inneboende beteende att den måste röra på sig.

Därför har skitsnacket, nollsändandet och politik uppkommit.

Något måste man tydligen göra av skiten…

Andra bloggar om , , , ,

Loading