Mr Cool

Fan!

Att man aldrig ska lyckas placera sig bland top-10 eller bland top 10 jävla tusen coola dudes med öppningsfraser vid oväntade möten med folk på stan. Aldrig. Never. Nevööööa…

Imorse fick jag för mig att lämna Lilleman sr. på dagis och ta en annan väg till jobbet. Nu vill jag inte att sugoholicarna gemen ska gå och inbilla sig att undertecknad åker en annan väg för att kolla på någon jävla utsikt eller för att solen skiner utan jag hade helt enkelt glömt att ringa upp käftis igår och hitta på en ursäkt för att slippa gå vilket resulterade att jag var tvungen att ta en väg förbi gaddvridaren för att därefter smyga till jobbet. Vad gör man inte för 400 kronor vid uteblivet besök?

Sen att det kostade mig en lax att ligga och pinas hos gaddälskaren får väl hänvisas till mitt taskiga matematiska sinne. Nåväl jag blodade i alla fall ned hennes handskar och hoppas att den odör som läckte likt små pysande gejsrar ur tandfickorna efter hennes grävande av tandstenar lika stora som rullstensåsarna åsamkar henne akut illamående vid lunch, middag och morgonens fikabulle. Något ska man ha för att man konsekvent vägrar flossa menar jag. Och jag går väl inte till tandläkaren för att de ska ha en smutt stund grävandes i min mund. Hell no!

Jaja…jag går där (och för de som tappade bort sig vid tandlekardelen i denna enkla vardagsberättelse så är “där” gatan”) och kommer fram till stället jag anar att drf aka mr teflon himself hänger om dagarna. Jag funderar, ska jag gå till vänster eller höger om huset. Medan jag funderar beslutar sig mina ben att knata vänsterut eftersom den vägen är lite sluttande och är det något mina ben gillar är det minimal ansträngning. Eftersom funderingsmotorn hade kickstartat passade jag på att funta lite på livets mening, den medhavda lunchen i ryggan, huruvida jag hade spolat i morse eller inte. Jag hör också en morsa snacka med sin son bakom mig för att därefter nästan gå in i två kostymklädda män.

När jag precis medelst avancerad kroppkontroll där utomjordisk undanglidning till vänster om dem var nycklen till succen och på så vis undvikit morgonkollision med dessa två herrar, kommer en cool tillbakalutad kille med medhavd kaffekopp, en tidning i handen (givetvis läsandes den) flanerandes. Jag identifierar honom direkt som drf. Shit vad gör jag nu då? Min puls kickar igång, magsäcken krampar en smula. Jag tittar förvånat ned och skickar en tanke till magen “va fan e du skitnödig nu?“. Magen mullrar “du är i sanning inte i samklang med något va…känner du inte igen fjärilar i magen?“. “Åh fan“, tänker jag och fortsätter “Är jag nervös nu?“, varpå magen brummar “ska jag skriva det i pannan på dig?!”

Medan jag och min mage har en konstig dust med oss själva närmar sig drf oss. Precis när han ska passera mig sträcker min högerarm ut sig med ett benigt finger i spetsen och sådär konstig facebookaktigt pokar honom. Totalt oväntat. Jag vet inte hur drf uppfattade det men jag var lika chockad jag med. Men sån är min högerhand. Brukar ta saken™ i egna händer när det pockar på.

Han stannar upp, kastar upp blicken och tittar på mig. Jag kollar på honom. I min värld givetvis ultracoolt med halvslutna ögon. Nu så här i eftertankens kranka blekhet inser jag att jag måste sett vansinnig ut. Jag hade en gång en gammalt ex som bad mig stirra en aning mindre. Hon kände det alltid som om hon var med i E.T när vi skulle ha myspys. Fru Sug brukar skämtsamt säga att det måste ha tagit slut på ögonlocksförrådet när jag blev till. Jag garvar ytterst krystet.

Nåväl. Tystnaden är total. Drf tröttnar och utbrister i årets coolaste fras:

– whaaat?
– eh…

Och så upplever jag den gamla välbekanta känslan av att äga en helt slät hjärna. Inte en vindling så långt ögat kan nå. Inte en fras. Inte ens ett enda harkel. Drf tittar uppfodrande på mig och jag känner att jag borde säga något eftersom man inte kan gå omkring på stan och peta på folk i tid och otid. Speciellt inte tidigt på morgonen.

-…drf va?, säger jag.

I mitt inre dånar rösten som sett en miljon jävla filmer fram “men e du helt platt i skallen?! Hur många gånger har vi inte sett gudfadern, matrix, bond, sixteen candles och suttit och ljudat igenom coola öppningsrepliker, och allt detta resulterar i ett tafatt jävla ‘öh…drf va’, med en pipig gäll röst. Vad är ditt problem? Du kunde droppat ‘whats up cat’, eller ‘hows it hanging’, ‘teflon är fett’, ja ta mig fan till och med frasen ‘leget snubben’ hade varit coolare“.

Drf kollade på mig och väntade någon form av reaktion. Än fanns tid att rädda situationen. Jag hade chansen att plocka några coolhetspoäng. Jag kunde gjort det svårt för honom att gissa. Jag laborerade med tanken “suger™ att inte veta va” eller “jag är advokat Albhin, nu vet vi var du bor oxå” och med ett elakt Agent Smith garv glidit vidare. Bäst jag stod där villrådig som fan droppar drf sluggern:

– Jaaa, och vem faaaan är du…?
– Sugabloggarn. Stefan. Steffo. Sugo, hasplar jag ur mig en aning för fort för att anses tillräknelig.

Coolheten i mig smög omärkligt bort och ställde sig i ett hörn och begravde sitt huvud i sina händer. Jag sket i den. Jag var fullt upptagen med att nollsända med drf på en gata på söder i stockholm i Sverige klockan nio någonting en solig dag i april tjughundraåtta på vägen till tandläkaren…

Andra bloggar om teflon, drf, tandläkare, bloggträff, bloggare, sugbloggen, oväntade möten, matrix