..forts KAPITEL 18 eller Ursula Jag hade en god väninna som bodde i New York och vi skulle få bo hos henne när vi kom dit, men det visade sig tydligen att hon var i LA. Jag stannade bilen och med ett “vänta här”, kastade jag mig ut ur bilen och sprang ifatt tjejerna. Jag såg till att komma upp bakom dem så att jag kunde verifiera att det var Yasse och inte någon som var lik henne. Man ville inte göra bort sig i LA så att säga liksom. -… och då sa jag till honom att han kunde […]
..forts KAPITEL 18 eller Ursula Jag lät den spöklikt passera innan jag andades igen. För de kortminnade vill jag påminna att det är andedräkten jag pratar om. – Det gläder mig att du i detta nu lyckas notera detsamma som jag har noterat. Det förklarar alla bilar som vi mött som har tutat åt oss, inte sant? sade jag med samma stora lugn. Jag som bara trodde att det vänliga tutandet var en amerikansk företeelse. Jag kände mig som Dali Lama antar jag skulle gjort. Filbunkecool. – Va fan skall vi göra, vrålade Linus. – There´s no need to panic, […]
..forts KAPITEL 18 eller Ursula Bill körde oss dagen efter till LA, och hjälpte oss att hyra en bil och ta in på ett billigt motell. Motellets ägare såg ut som om han hade klivit direkt ut ur en Bruce Lee film. Vi väntade oss att han skulle skrika “Hoaa” och ge oss varsin karatevinge om vi inte uppförde oss. Vi pallade inte att bo kvar där så dagen efter stack vi till San Diego istället. Förstå att killen skrämde oss till en annan stad. Vi solade och sov i bilen under tre dagar och nätter. Vi söp oss fulla […]
..forts KAPITEL 18 eller Ursula Några kvällar senare gled vi ned på ett disko och kollade runt. Vid ett tillfälle kom det upp två brudar till mig och Linus och ville umgås. Den ena var vit och den andra var svart. – Hi!, sade de. – Wassup laides, sade Linus filmstjärnecoolt. Jag nickade bara på huvudet eftersom Linus hade tagit den coola inledningsfrasen från mig. – How you guys doin?, sade den ljusa bruden till oss. – Oh… it´s all hangin there, sade Linus hur Clint Eastwood aktigt som helst. Jag å andra sidan gav den mörka tjejen en outgrundlig […]
..forts KAPITEL 18 eller Ursula Vi drog till Phoenix och under tre nätter sov vi i hyrbilen eftersom Linus hade kommit fram till att vi inte skulle ha råd med hela trippen om vi konstant skulle hyra bil och bo på hotell. Jag överdriver inte när jag säger att det var en hel del kalla morgnar vi vaknade upp till. Det ironiska var det att Phoenix var en grymt varm stad på dagarna men efter barernas stängning vart det minusgrader under hela natten. Det var också här som vi fick för oss att klättra i stadens högsta berg, efter tips […]
..forts KAPITEL 18 eller Ursula Bakom bartendern var det en lång tvärgående spegel så att man såg hela lokalen och även ingången vid trappan. Jag såg att det kom in en kille som trippade över mot bartendern med ett förtjust litet skrik. – Todd !!! Skrek han och sträckte sig över och gav bartendern en fet kyss på munnen. Hallå! Vad är det som sker tänkte jag och kollade intresserat på. Jag gjorde det mycket oskyldigt. Ungefär som om min blick av en slump halkade över dit. På samma sätt som om min blick hade trampat på en oväntad bit […]
..forts KAPITEL 18 eller Ursula Jag var inte modig i det läget. Ungefär som Dogge i Los Angeles. Men det gick bra och vi fick åka därifrån med en fet bot och en “Have A Nice Day, sir” ringandes i våra öron. Coming to America liksom, på riktigt. Skillnaden mellan Sverige och Amerika är att när myndigheterna rövknullar dig så önskar det dig ändock en trevlig dag. I Sverige får du en sur blick av kärringen på skattekontoret, som om det är ditt fel att hennes liv suger sämre än hon sög av sin före detta man, som lämnade henne […]
…forts KAPITEL 18 eller Ursula Som tur var så var hennes morsa inte hemma så vi kunde utan att skämmas eller ta hänsyn till några sovande människor i huset hänge åt oss varandra och lära känna varandra lite närmare. På det där manliga och kvinnliga sättet. Hårt men samtidigt mjukt. Utan att gå in på några grafiska detaljer så kan jag bara säga att jag var tjugotvå år och hon nitton och då kan ni kanske föreställa er att det var en mycket bra, hetsig och svettig natt. Ungdomens glöd så att säga. Ack hur mycket saknar inte jag den. […]
…forts KAPITEL 18 eller Ursula Fältet var fritt! Jag hade fått ok från den gamle före detta påspännaren och det såg ut som om jag skulle få sex inom en inte allt för avlägsen framtid. Jag log åt folk på gatan när jag promenerade hem och det var en del av dem som skyggade förskrämt och kramade extra hårt om sina väskor eller plastpåsar. En ung man som ler mitt i den smällkalla vintern. Det måste per definition vara någonting skumt med detta tycktes de tänka. Säkert en rånare. Om inte annat en våldsverkare i någon form. Men dessa tankar […]
…forts KAPITEL 18 eller Ursula Jag cyklade som om mitt liv hängde på det och klockan var väl närmare fyra på natten när jag kom hem och jag kände i fylledimman att det var läge att tacka för whiskeyn. Att jag inte hade tackat nog. Jag har ett fantastisk sifferminne och hade inga problem att ringa upp whiskey-flaskägaren. Hon svarade och var otroligt nog så cool så att hon inte lackade ur när någon full idiot ringde henne mitt i natten och sluddrade i telefonen. Vi snackade en stund och jag tackade väl henne cirka ett par tusen gånger och […]
…forts KAPITEL 18 eller Ursula En kväll kom det fram en chaufför när jag vart kommenderad strafftjänsten lastkajsjon och tryckte medlidsamt ned en kassett med Delbert McClinton i min hand med orden att du borde lyssna på den här snubben. Han vet vad du går igenom. Jag tog nattbussen hem efter jobbet. Satte på min freestyle när jag såg ansiktena på alla de andra förlorarna i det ljusrörsbelysta skenet i nattbussen och höll på att gå upp i atomer när jag lyssnade på låtarna. Det var musik som handlade om den enda kvinnan som någonsin hade funnits. Country. Delbert den […]
…forts KAPITEL 18 eller Ursula Alla på jobbet förstod vad som var på gång och gjorde allting för att vi skulle bli ihop. Jag hade aldrig varit med om en sån massiv kampanj. Hennes bästa väninna tog henne åt sidan och pressade henne på info var hon stod, ivrigt påhejad av mig och jag fick konstant lägesrapport från alla håll och kanter. Jag var så kär så att det gjorde ont. Det enda sätt jag kunde bearbeta detta på var genom att supa de dagar jag var ledig från jobbet. Denna lilla söta sak som en sen kväll där på […]
KAPITEL 18 eller Ursula Linus min gamle vän jobbade och sparade pengar till den stora USA resan. Han var på mig flera gånger och frågade om jag sparade undan cash. – Visst, visst självklart, sade jag och ljög som en flodhäst simmar. – Det är allvar. Jag lägger undan cirka två lakan i månaden. Jag har estimerat att vi behöver cirka fyrtio kalla per skaft för ett halvårs lallande i staterna, sade han. – No problemos, jag fixar det, sade jag. Någonstans djupt inom mig trodde jag att det bara var en massa snack att vi skulle dra iväg till […]
KAPITEL 17 eller Dag 9 på Lastkajen När jag var hos syrran och snodde med mig en matlåda studsade hon till och utbrast i ett vad är grejjen med skägget? Jag muttrade bakom skägget att jag inte hade tid med kritik. Fanns det mat eller? Va fan jag jobbar ju på en lastkaj. Med avgasrörssortering. Jag gillar inte det. Speciellt inte med tanke på att jag skulle bli en världsberömd firad superstjärna. En del säger att jag är bitter. Jag för min del anser att jag har blivit orättvisst behandlad av livet. Jag skulle ju vid trettiotre års ålder ha […]
…forts KAPITEL 16 eller The birth of SAY What Jag såg en gång Eric Gadd live på Café Opera och de startade en utav hans hitlåtar. Det var helt fel tonart och gitarristen hade spelat ett par takter och Eric hade sjungit en stund , men upptäckte att det inte kändes bra så han stoppade orkestern med att vända sig om och vifta med armarna. Han vände sig om till gitarristen och frågade honom vilken tonart låten gick i varpå gitarristen svarade att han inte visste detta. Eric sade då att han trodde det var att par tonsteg ned typ […]
…forts KAPITEL 16 eller The birth of SAY What Den enda som knorrade var Lill–Luther som tyckte att byxorna satt något tajt runt kulorna. Jag såg ut som en svart Svenne i Svenne & Lotta eller jag såg egentligen ut som Lotta ifrån Svenne & Lotta utan bröst men med en tydlig silhuett av ett könsorgan tajt paketerat lite till vänster. Så jävla trans som man kunde bli. Den övriga delen av mig var så skräckslagen av att stå längst fram i mitten framför en mikrofon utan den gamla hederliga trygga gitarren att gömma sig bakom, så att jag inte […]
…forts KAPITEL 16 eller The birth of SAY What Linus jobbade som dagisfröken och jag var på DN och försökte hålla mig undan så mycket som möjligt i packsalen. Som jag tidigare påpekat var detta inte ett av mina mest intellektuellt utmanande arbeten. Tillvaron var på det hela taget rätt så ok. Någon gång vid slutet av Januari ringde Stu till mig och sade att de skulle repa och att det vore bra om jag kunde ta mig ned till replokalen och möta upp bandet. Nu var allting klart för ”take off” liksom. Vad har jag att förlora, tänkte jag […]
KAPITEL 16 eller The birth of SAY What Efter året med Scabby Hyenas hade jag bestämt mig för att nedlägga musiken totalt. Nu fanns det ingen återvändo. Luther skulle bli seriös. Luther skulle skaffa sig ett bättre jobb och en bostad. Fast först skulle han spela in lite låtar i en studio. Jag tog ett jobb på Dagens Nyheter och köpte mig en bil. En smutsig gammal giktbruten bajsbrun SAAB som gick lika bra som en saktfärdig gammal sengångare. Vilka problem den bilen skaffade mig. Jag har sen dess aldrig köpt en bil eller ens gått i såna tankar som […]
KAPITEL 15 eller Dag 8 på Lastkajen – Vem är det där? – Menar du honom där borta? – Han heter det. – Va ? – Inte honom, han. Det är ackusativ pronomen, gick inte du i skolan? – Det hör inte hit. – Kanske inte, hur som helst…vem e han? – Det är lycklige Luther! – Tyckte väl att jag kände igen han. Men heter inte honom lammet Luther? – Honom, sedan heter det han. Om du gick i plugget måste du ha gjort det fint driftandes. Jävla kucku! – Ha ha…men varför e han så jävla lyllo? Jag […]
KAPITEL 14 eller Scabby Hyenas Som sagt det var slut med Kajsa och hälsans rosor syntes åter på mina kinder. Lill Luther var givetvis lite purken för han hade fått smak på det goda här i livet och trodde att det var sista gången någonsin han skulle få närkontakt av den fjärde graden. Jag försökte trösta honom men det var hopplöst. Han verkade inte kunna uppskatta runkningarna som ett substitut. Det var som om han ville säga “jag hade allting, fri tillgång till bröst, häck och hugg men det schabblar du bort och allt du kan erbjuda mig är din […]