Idag var jag tvungen att röra mig utåt kranskommunhållet till för att uträtta ett ärende. Kollegan och jag hoppade på den gröna linjen och for ut till världens ände för oss som anser att tunnelbanesystemet är definitionen på världen. Utåt inga problem och vi garvade och hade en kollegial samvaro som gjorde resan soft. Efter utfört ärende så hoppade vi på tricken igen och snacksnackade om ditt och datt. Det var inget som störde oss annat än rösten som mjukt sade “nästa Åkeshov“. Men så plötsligt fick den där speakerrösten fnatt och bytte först kön, för att därefter byta språk […]
