Handen på ormen i sängen… #blogg100

… är ett tvärsäkert sätt att få en normal sugbloggare att gå från läget “koma” till “högst levande i alla bemärkelser”! Jävla ungar! Fast nu vet ju jag att de är mina barn och inte som jag länge närt en misstanke om, brevbärarens. Vår brevbärare har inget sinne för practical jokes…eller han verkar inte ha något sinne för något över huvudtaget. I alla fall inte känsla för det passande. Få har sinne för practical jokes som undertecknad och sådant går i arv. Jag är liksom lite i chock, traumatiserad samtidigt som jag är lite stolt över grabbarnas sinne för driv med farsan. De som […]

Loading

Ska du falla …

..så fall ordentligt. Gled upp till dagis häromdagen och skulle hämta minisugarna. Från vänster ser jag en annan vuxen som har det gemensamt med mig att ha kids på samma dagliga inrättning. Jag nickar och droppar med en menande blick på hennes mage: – Tjena Lenita, dig lär man inte se vid den här tiden nästa år. Frostigt – avlägset påminnande om hur det skulle låta om en medelmåttig glaciär tog till orda. – Vad menar du? Tycker du att jag ser gravid ut? Jag insåg att jag misstagit hennes trinda mage för en bebisvagga. Eftersom det inte finns någon […]

Loading

Trots trots

…kan man inte annat än älska dem. Däremot låt det bli känt : Jag skulle inte kunna jobba på ett dagis. Med tanke på hur ilsk min egen kopia av arvsanlagen kan göra mig hur förbannad skulle jag inte bli på andras kids som inte har något gemensamt med mig annat än att vi har två armar och ben vardera… Andra bloggar om dagis, trotsålder, barn, älska, sugbloggen

Loading