– Hey! Du där, hörde jag en bekant röst säga. Jag kände igen rösten. Den hade en varm klang. Stark, viril, ung och full av en hoppfull optimism om att framtiden bär en massa frukt i sitt sköte. Visserligen var det en mollig ton i just hey:et men inget jag tog större notis om. Jag vände mig om och höll på att hoppa ur skinnet när jag såg mig själv. Och innan bloggvärlden gnisslar tänder över att denna lilla pamflett handlar om den inre resan eller att jag på nytt ser någon som är lik mig vill jag bara klargöra […]
