Varför säger man lite om saker och ting? Jag ska fika “lite”, det vore gott med “lite” vin till pastan, “här har du lite mangofrukter” öh…i det sista exemplet har kanske lite existensberättigande ser jag. Och inte så lite heller kanske. Är det kanske lite för mycket? Jag skulle behöva få lite återkoppling här. Känner att jag är lite vilse. På ett seminarium går nästan varenda talare upp och öppnar upp anförandet med “Hej jag heter Lars-Olov och ska prata lite om hårklyveri”. I publiken sitter man ditrest, upsliten i ottan, tvångsihopklumpad med lirare man egentligen inte gillar, med en […]
