Bitter…Jag? Ähhh!!! del 31

…forts KAPITEL 16 eller The birth of SAY What

Jag såg en gång Eric Gadd live på Café Opera och de startade en utav hans hitlåtar. Det var helt fel tonart och gitarristen hade spelat ett par takter och Eric hade sjungit en stund , men upptäckte att det inte kändes bra så han stoppade orkestern med att vända sig om och vifta med armarna. Han vände sig om till gitarristen och frågade honom vilken tonart låten gick i varpå gitarristen svarade att han inte visste detta. Eric sade då att han trodde det var att par tonsteg ned typ A och gitarristen testade det och sade ”ja… ha ha… så dumt det är det ju, sorry…” ingen fara sade Eric. Han garvade och sade till publiken att shit happens och de fortsatte fast nu i rätt tonart. Så jävla tillbakalutat liksom. Total förbrödring.

Den enda gång jag blivit impad av Mr Gadd. Det skall han ha cred för. Annars suger han sämre än flera av min ex, och jag har erfarit en del dåliga avsugningar. Killen kan inte ta en ren ton utanför studion. Plus att han hade mage att dissa mig i direktsänd radio. Det är väl för att jag kan sjunga och med vänsterhanden bakbunden presterar mer attityd under en tredjedelsvers än vad han har lyckats prestera på en hel platta.

Ungefär hela mitt liv handlar om att jag inte riktigt vet vad det handlar om. Jag har pluggat på Universitet i ett par år. Ämnet var filosofi och att jag trodde att jag skulle lösa vissa fundamentala frågeställningar som delar av mänskligheten hade brottats med under flera århundraden. Så mycket fick jag klart för mig att det inte Hume, Nietzsche, Platon och grabbarna med lite halvkoll inte kunnat lösa, kunde nog inte jag lösa på en höft. Men det var dock en rolig tid. Man smög omkring med en djup look och en cigg i handen, helst en handrullad och såg pressad och disträ ut. Det blev inga brudar fixade men det var inte det primära dessa dagar.

Nu vid trettiotre års ålder har jag kommit fram till att det mesta egentligen handlar om att knulla. Man fixar en brud i akt och mening för att få sätta på henne. Detta är inte manschuvistiskt eller hur det nu stavas utan bara naturens gång och om man vill kalla mig för mansgris så känns det som om det kvittar. Bara jag får knulla! Vad spelar det för roll? För kollar man krasst på saker och ting så är den enda uppgiften som vi har i egenskap av en representant för vår art att kopulera så att vi blir flera. That´s the law of tha mighty nature.

Jag minns när jag pluggade på högstadiet. Man fick en matteläxa som man skulle lösa i hemmets lugna härd. Ha! Hur man än satt och trixade hemma så hade man obönhörligt fel när man dagen efter kom och kollade upp det gentemot facit. Jag var en ärlig kis. Jag kollade på facit i skolan och inte när jag satt hemma med uppgifterna. Hur frustrerande var inte det på en skala från noll till tvåtusen typ?

Vad har nu någonting med detta att göra? Jo, exakt samma frustration kände jag på scenen den där gången i Fittja. Vi hade repat som små idioter i flera månader inför denna spelning och jag dabbade mig kapitalt. Jag har inte än riktigt hämtat mig från detta. Jag kan få likadana antikoll anfall på scenen när vi kör idag. Tro mig när jag säger att det har hänt fler gånger än vad som är normalt för ett band. Att jag fått vara kvar så länge är i sanning en av de stora gåtorna i livet. Jag var ingen speciell begåvad sångare på den här tiden och min utstrålning jag hade de första åren i SAY What skulle en vandrande sängrökande karaktärslös gnu kunnat prestera bättre. Eller ta vilken medelmåttig gnu som helst i en flock på åttatusen djur och jag lovar att den skulle ha större karisma och utstrålning än jag.

Dagen efter det här katastrofala gigget, ringde Mary och frågade mig om inte jag kunde skjutsa hennes rockband till ett gig någonstans och agera ljudtekniker. Jag var nämligen ägare av den fruktade Saaben. Bajsbrun med dragkrok. Den ende i kretsen som hade bil och ett stort hjärta. Kåt som jag var på en av medlemmarna i hennes band kom detta som manna för den hungrige. Jag ringde min vän och vapenriddare, Denny som hade införskaffat sig en kamera och frågade om inte han kunde agera press.

– Det är bara för att du e kåt på henne, som du vill att jag skall med, sade han och inhalerade ett djupt nonchalant bloss.
– Kom igen, för min skull. Jag pallar inte att sitta med alla dessa brudar i bilen själv, bönade jag.
– Du e så jävla skenhelig. Du vill bara att jag skall med för att du skall kunna koncentrera dig på att sända på henne. Vad skall jag göra, snacka politik med de andra liken?’
– Se så. Du kan väl inte mena att Mary och Nette är lik. Bättre än så ser de ju ut.
– Men va fan! Luther. Nette e för gammal, Mary har en snubbe och du e kåt på Irre. Whats in it for me liksom?
– Du blir bättre fotograf om du övar på dem.
– Det finns andra som blir bättre på bild en dessa brudar.
– Typ BJ då…eller?

Jag visste att jag hade honom på det hala eftersom hans argument till varför han aldrig skulle bli en grym respekterad musikfotograf i mångt och mycket grundade sig på att medlemmarna i SAY What var så jävla icke bildsköna. Speciellt svårt hade han med BJ´s konstanta envishet att alltid ha spegelglasögon på alla bilder.

– Öh…
– Kom igen, för gamla tiders skull. Jag bjuder å MacDonalds efteråt, sade jag lirkandes.

Detta var innan Denny hade kommit på att McDonalds var ett företag som man av tradition som gammal alternativare skulle hata.

– Det skulle vara för hamburgaren då.
– Bra fint vi säger så. Jag ringer dig senare. Måste ringa och boka en släpvagn till tjejerna.
– Fan Luther du måste vara så fett kåt på henne. Menar du att du skall hyra en släpkärra åt tjejerna också?
– Det är ju jag som har körkort.
– Hahaha…om du tycker att det duger som någon form av verifiering för att du skall hunsas så varsågod. Hur högt hoppar du om Mary säger hoppa?
– Va? jag var inte riktigt med nu.
– Haha… ring mig sedan, när du har tagit av dig kjolen, sade Denny och lade på luren.

Jag tittade surt på luren. Vad antydde han. Att jag var en transa? Att lille Luther hade gått och blivit en mus? Jag tänkte, va fan, detta tar inte jag från Denny och skulle precis ringa upp och konflikta honom när jag såg en vision av Irre ligga med särade ben och trånaktigt le emot mig. Det jag tog av mig i min inre vision var inte en kjol. Fuck Denny tänkte jag och ringde upp OK och hyrde en släpkärra till bilen. För övrigt om Irre ville att jag skulle ha en kjol på mig så var jag den förste att hoppa in i en sådan. Jag var inte nödbedd.

Det jag inte hade räknat med, var att om man skall agera ljudtekniker, så hade man inte många minuter till godo för att nollsända på en brud. Man var fullt upptagen med att dra sladdar som trilskas och mikrofoner som vägrade fungera som de skulle. Det resulterade i att jag, som skulle sända på Irre, var fullt upptagen med annat, medan Denny den lurken smög omkring med brudarna och tog kort på dem i härliga miljöer och bad dem le och allt sådant. Jag var så jävla sur så att hälften hade varit nog.

Denny gled förbi vid något tillfälle och kvittrade om att livet var fint och att han såg fram emot den utlovade hamburgaren. Jag gav honom ett av mina berömda sura ögonkast. Han studsade till och försvann iväg med tjejerna bort åt horisonten till och jag kunde höra, gälla skratt och en kamera som hela tiden klickade. På något vis genomled jag timmarna innan deras spelning utan att minnas alldeles för många detaljer. Fråga mig inte hur deras gig fortlöpte. Bra antar jag. Jag skiter faktiskt i vilket. När de stod på scenen smög Denny fram till mig och sade att han hade gett Irre mitt nummer. Jag frågade honom varför och han sade han att hon letade efter någon som kunde hjälpa henne att fixa hennes lägenhet och när jag surt frågade honom om han var en arbetsförmedling, så sade han att jag skulle använda mig av hjärnan lite grand och när jag precis skulle fråga va fan han menade med det klickade hjärnan in på rätt spår…

– Ah… sade jag.
– Precis sade Denny.
– Snyggt, sade jag.
– Eller hur? Om du sköter dina kort rätt så kan du snart befinna dig i den sköna positionen att hon ber dig om en tjänst som du kan uppfylla och sedan är det bara en kvarts nonsens tills ni softar i hennes säng.
– Du menar tacksamhetssex, sade jag.
– Sex som sex.
– Klippa, sade jag.
– I know, sade Denny och tände en cigg.

Mycket riktigt. Irre ringde mig knappt en vecka senare och sade med sin väna röst något som jag tyvärr inte minns idag, men som resulterade i att jag åkte hem till henne, plockade upp henne i min SAAB, åkte till någon målarbutik i Midsommarkransen och åkte hem till hennes etta på Bergsunds strand, där jag fann mig målandes ett tak som aldrig vill ta slut. När taket var färdigmålat, gled jag över till väggarna. Jag hade någon vag vild föreställning om att det Irre ville ha var en Händig Hasse och om jag styrde upp hennes lägenhet så skulle hon inte bara ge mig access till sin stjärneport, utan hon skulle också ge mig en prenumeration. Det vill säga återkommande regelbunden behandling. Hon skulle tacksamhetsknulla mig tills hon bytte lägenhet.

Tro mig när jag säger att jag aldrig någonsin innan eller efter det, har målat så hårt för någonting som jag inte fick. Det enda hon bjöd på var en skål med Cambells jävla tomatsoppa! Va! Hur skulle det kunna vara ett substitut för sex? Hur jävla mycket mer gubben i månen kunde jag bli?

Så konklusionen är att man inte skall måla vitt på taket för att få sex eller måla om en lägenhet för att man är kåt på en brud…

Följ den rafflande fortsättningen imorgon…