Den sjuka vården…

– Vårdcentralen, du talar med syster Kicki.
– Och du talar med broder Stefan!
– Ursäkta?
– Haha…jag skojar, men uppenbarligen är det bara en av oss som uppskattar skämtet…
– Vad kan jag hjälpa till med?
– Ah…effektivitet är det som gäller. Ok …öh…jag behöver träffa en läkare. Har skitont i axlarna serru.
– Vem är din husläkare?
– Inte en susning.
– Ok… ditt personnummer?
– 123456 streck 7890
– Ett ögonblick
– Självkart Kicki

Vad är grejen med att man blir “Ok, Bosse” eller “Fixar du det Lenny” med folk man inte känner. De har bara sagt sitt namn. Och hur vet jag att de heter så? Själv hade jag hetat olika saker varje dag. Om inte annat för att fucka upp lallarna som ringer hela jävla tiden…

Tillbaka till den sjuka vården. Vi slutade som ni minns med mig sägandes “självklart Kicki”…

Smutt, tänkte jag. Sjukvården lirar ju. Effektiva som satan. Undrar om hon har på sig en grön eller en vit sjuksköterskeuniform. Verkar jag pervo om jag frågar henne det? Det vore en fjäder i hatten. Sjuksystersex, hjälpen skitnära om infarkten skulle kicka in några år innan planerad händelsedatum.

– Din husläkare är dr. Olsson!
– Coolt, när kan jag få en tid?
– Vi har öppen mottagning mellan 9-10.30 alla dagar.
– Ja men jag vill ha en tid. Jag har inte tid att sitta i flera timmar och vänta.
– De brukar gå rätt fort…
– Inte på Greys Anathomy!
– Du vet att det är en teveserie va?
– Ja det vet jag men en realistisk en. Till skillnad från soppan Cityakuten…sen så gillar jag den där skumma serien med killen som talar med sig själv, och vaktmästaren som verkar vara helt rökt. Haja att hamna på en sådan avdelning. Ojdå…nu kom jag av mig. Det måste vara smärtorna i axeln som spökar. I vanliga fall är jag skitfokuserad. Om du slår upp “fokuserad” i ett lexicon så ser du med all säkerhet en bild på mig. Titta nu kom jag av mig igen. Kan du inte hooka upp mig på en tid?
– Då får du ringa doktorn själv och boka
– Ok, kan du koppla mig.
– Han har teletid 8-8.15 på tisdagar.
– …

Alltså doktorn som har minst 400 000 kr i studieskulder och är en hejare på muskelvävnader, galloperande krupp och inre svettningar måste själv sitta och boka sina tider själv.

Wtf?

Vad gör receptionisten för nytta? Hur svårt ska det va att ha en kalender som fylls på allt eftersom sjuklingarna ringer upp? Och hur vet jag att doktorn inte hänger av luren under den där kvarten för att lisma på snygg sköterska i grön uniform? Och att åka dit och hänga på morgonen verkar ju vara förenat med direkt stress. Det känns ju som om man kommer att självläka och på kuppen självdö av tristess…

Det är något sjukt med vården…