Vegetarisk skinkpizza

– Men du har ju för satan ätit kompis!
– Och?
– Ja, då kan jag ju inte baka en ny pizza gratis. För fan. Ser jag ut som en jävla gästgivare?
– Men för fan! Det är ju skinka på pizzan!
– Ja?
– Vadå ja? För i helvete! Vad beställde jag?
-…

Det var som en svordomarnas kongress. Svärord flög mellan oss. Som en snabb pingismatch. Jag höll på att bli yr mest av hunger men också…

Sugbloggen tar ett nytt grepp. Kastar oss rakt in i berättelsen för att sedan stanna upp och börja om från början. Cliff Hanger light. Light på så vis att du inte behöver vänta till nästa vecka för att följa den rafflande historien. Bliv vid din skärm. Upplösningen är nära. Inte lika nära som utlösningen men snäppet efter.

Öh…ja. Var var jag? Jo det här utspelade sig på den tiden då jag var lyxveggo de luxe. Käkade bara kött som jag gillade. Allt annat som jag fann vara läskigt eller liknade undvek jag med frasen “jag e veggo” och ibland alternerade jag med “ramadan kompis, äter inget nu” för att en kvart efteråt smyga ned på första McD och ge mig hän. Jag gjorde mitt yttersta för att urholka begreppet vegetarian. Man kunde kalla mig så långt i från vegan som möjligt men ändå inte på köttätarnas hela planhalva. Hade det handlat om sex hade jag lätt kallat mig bi.

Jag hade sladdat in på en obskyr pizzeria, främst lockad av “alla pizzor 29:-“, vilket i sig är varningsflagg på. Men även också för att jag hade hittat en klockren parkeringsplats. Och sådana förpliktar. Smög in i restaurangen och nickade lojt åt en stammis som jag trodde nickade åt mig. Det visade sig sedan att han hade nickat till precis när jag klev in. De tillbakalutade dova snarkningarna gav vittnesbörd om det.

– Väl komm in!
– Tack som fan!
– Varsågod beställ!
– Alla pizzor 29?
– Alla kompis. Om man tar med sig i påse.
– Och om man äter här?
– 3 kronor extra.

Jag tänkte det var ju inte så blodigt. Tre spänn duger för fan inte ens till ett frimärke. Magen kurrade uppmuntrande att om det behövdes så skulle den glatt bidra om det saknades mynt.

– Ok, en vegetarisk tack, men dumpa kronärtskockan.
– Kommer, varsågod ät sallad!
– Var har du drickat?
– Varsågod. Där. Allt ingår.
– Schysst. Vilket bra ställe!
– Berätta för dina kompisar.
– Självklart!

Satte mig ned. Hittade en Aftonbladet som jag började bläddra i.Ssalladen var helt ok och colan…ja som cola betraktat inget speciellt men jag smaskade i mig och drack. En artikel om ozonhålet fångade mitt intresse och jag var helt absorberad när pizzabagaren placerade pizzan på mitt bord.

I vanliga fall synar jag all mat som har för avsikt att glida ned för min strupe. Kalla mig misstänksam men så är det. Det har räddat mig från många obehagliga chocker. Men denna gång då jag verkligen borde ha misstänksamhetslampan på full patte, verkade det sunda förnuftet vara på en kort semester. Förmodligen bortlurad av hungern den lömske rackaren.

Utan att så mycket som skela med ett öga åt pizzan till skar jag upp en redig bit, blåste på den (vis av erfarenhet och många brända gomupplevelser av het jävla lavatemperrad ost), sköljde ned salladen , vred upp munnen med ett knirr. Jag noterade att en droppe snålvatten droppade ned på tidningen men eftersom det var Aftonbladet så brydde jag mig ungefär inte alls och vek in pizzabiten.

Tre och en halv tugga tog det innan skinkindikatorn förgäves försökte pocka på uppmärksamheten. Jag antar att hungern, den intressanta artikeln och vetskapen om att det var en veg-pizza mangrannt gick till anfall. Skinkindikatorn vek ned sig. Jag tog en ny tugga och nu vaknade jag till.

Wtf?

Det smakar skinka, tänkte jag och kastade ett getöga på pizzabiten och döm om min förvåning när jag blev varse en miljard jävla bitar skinka ligga på min pizza. Och vinka till mig. Som om de hade betalt för det. Men va fan nu då! Jag studsade upp som om någon hade petat på mig med ett elektriskt finger.

– Hörru, du har lagt på skinka på pizzan!
– Nej det inte stämmer!
– Va?
– Ditt pizza en vegetarisk.
– Inte den här i alla fall!
– Du har fel
– Kom hit och säg till mig igen att detta inte är skinka sade jag och plockade upp en bit som om den hade varit lite färskare glatt hade grymtat ett grymt.

Han kollade på skinkbiten. Sedan kollade han på mig. Jag förväntade mig ett “åh…aj aj aj då…så det kan bli…” följt av vridna händer, svettpärlor av skam och en ursäkt i nivå med programserien “förlåt mig“. Men vad händer?

– Det är inte skinka kompis!
– Va!!!
– Det vara pressad skinka!
– !!!
– Ja just det! Lite billigare men smaka samma!
– Ja men för i helvete. Jag är vegetarian och beställde ju en vegpizza. Du får baka en ny. Och utan skinka.
– Men du har ju för satan ätit kompis!
– Och?
– Ja, då kan jag ju inte baka en ny pizza gratis. För fan. Ser jag ut som en jävla gästgivare?
– Men för fan. Det är ju skinka på pizzan!
– Ja?
– Vadå ja? Hör i helvete. Vad var det jag beställde?
– Vegetarisk!
– Ja just det.
– Just det ja.
– Vadå just det ja. Det var ju det jag sa.
– Det sa jag också.

Jag tystnade. Främst för att fettreserverna gick åt som smör i solsken på grund av denna debatt som jag plötsligt hamnade i. Om vem som sa vad. Men också på grund av att jag inte riktigt kunde klura ut om det var en jävligt vaken pizzabagare som hade dolda 20 p i argumentationsteknik eller om han bara var smart. Eller om han inte förstod svenska. Magen mullrade “skit i det. käka skinka. vem bryr sig. fyll mig. jag pallar inte längre. om du fortsätter jiddra med mig ska du bli varse en hämnd som kommer att gå till historien som en jävligt lös historia“. Om det inte hade sett jävligt weird ut hade jag boxat mig själv i magen.

– Det är klart att jag har ätit på den. Det var ju så jag kände att det var skinka!
– Ja då du betala för den!
– Men det var ju inte det jag hade beställt. Du har ju gjort fel. Vad är ditt problem?
– Inget!
– Nä nu skiter jag i detta. Hit med mina pengar!
– Glöm kompis. Du har käkat på den.
– Är det ditt sista ord?
– Jepp, vad du kan göra, sa han och såg triumfiratorisk ut.

Jag vände mig om. Letade fram mobilen. Slog numret till fröken ur.

– Ja hej. Är det polisen?
– Kl är tolv, femton och noll *pip*
– Ja kan du koppla mig till kungsholmsstationen?
– Kl är tolv, femton och tio *pip*
– Visst jag väntar.

– Va fan gör du, vrålade pizzabagaren.
– Vad tror du? Ringer polisen så får de komma hit och vittna om att du bakar vegetariska pizzor med skinka i. Sedan ringer jag hälsovårdsmyndigheterna och innan du hinner säga burkchampinjoner stängs detta jävla skitställe!
– Vänta vänta du får tillbaka dina pengar!
– Och en ursäkt!

Han kastade fram mina 32 kronor på disken. Jag talade in i luren.

– Ja visst jag kan vänta.
– Kl är tolv, femton och trettio *pip*

– Du fick ju dina pengar!
– Jag väntar på ursäkten!
– Men för i helvetet!
– Jag har hela dagen på mig…
– Flt
– A pa pa pa…tydligare. Jag hör lite dåligt på höger öra. Musikerskada serru. Tinnitus är det latinska namnet. Klart och tydligt vill jag ha det. Seså!
– Förlåt då för fan!
– Hmm det duger, sa jag och rafsade åt mig mina pengar.

Stängde ned mobilen. Det sista jag hörde var 12.16 och trettio. Jag hann tänka, shit tog det 2 o en halv minut. Det här var på den tiden då mobilsamtalen kostade 6 kr minuten.

– Kom aldrig mer hit!
– Skulle inte tro det va, sa jag och gled ut.

Skithungrig men rak i ryggen. Ingen sätter sig på mig. God damn! Gled fram till bilen och såg att jag hade lyckats samla på mig en ny p-bot. Att jag aldrig lär mig dega 12 spänn.

Gaaaaahhhhhhhhhhh!!!!

….och som toppen på iskakan gjorde magen verklighet av sitt hot. Panikartat började jag leta efter en toalett för hem till söder skulle jag inte hinna…

Andra bloggar om: pizza, restaurang, service, humor