Våren är här

– Våren är här, sade frugan, bara för att solen orkade visa upp sig häromdagen.
– Fuck heller att den är.
– Du e så negativ
– Negativ? Realist! Nej du, jag vet när våren är här och det är när min dunjacka självmant hänger in sig med ett ”Syns nästa år va? Det börjar bli lite för varmt för mig.”
– Oh så lustig man kan vara då.
– Varför skrattar du inte då?
– Jag ler inombords. Det borde räcka.
– Jag svär, innan du skrattat färdigt inombords har vi en snöstorm i kvarteret som bara ska hälsa på lite.
– Ja ja…

Och hur rätt fick jag inte? Dagen efter samtalet om våren härighet eller inte, vad händer? Jag vaknar upp till ett blitzenliknade jävla snöoväder. Temperaturen slår nya köldrekord. Jag tror ta mig tusan att termostaten till och med hånler lite spefullt åt mig. Mitt humör sjunker snyggare än Titanic, då jag inser att jag är tvungen att skotta gången. Vilken gång undrar några trogna fans som hänger här och vet att sugaren bor i en lägenhet. Inte fan vet jag men jag klär på mig och tar ut snöskyffeln ur garderoben och går bister ut för att leta upp en gång att skotta.

Så där står jag surt skottande och blänger surt på varenda människa som vågar sig förbi mig. Skatorna sitter lugnt uppflugna på telestolparna och skrattar åt mig. Inte nog med att de skrattar, de slänger ur sig satiriska kommentarer och gör sig allmänt lustiga på min bekostnad. Man tål ju inte vad som helst, så jag bakar ett gäng snöbollar och kastar dem på ledarskatan och får in en fullträff. Det får de andra skatorna att hålla käft i alla fall.

Människans makt över djuren for snabbt förbi min upprymda hjärna.

Efter en stunds skottande så kommer det förbi en lirare som frågar om jag skottar snö.
– Skottaru snö, frågar han.

Jag blänger illvilligt på honom.

– Skottaru snö frågade jag, upprepar han.
– Nä jag letar efter ufo, biter jag av.
– Det ser faktiskt mer ut som snöskottning om du frågar mig, säger han.
– Jag frågar inte dig, muttrar jag surt.

För sur är jag. I ben och märg i synnerhet och bara sådär i allmänhet.

– Vet du att det är skottpengar på ufos i år, säger han.
– Vet du vad ryggskot är, kontrar jag.
– Vamenaru, undrar han.
– Jo att, om du envisas med att stå här och kläcka ur dig dumma idiotiska kommentarer som ingen förutom en ovanligt dum mussla skulle vara intresserad av, så kommer jag att glömma bort att jag är en civiliserad människa och emot all form av våld och pacifist och emot miljöförstöring och att alla ska vara som bröder och systrar och slå in ryggen på dig med min ufo-letarspade. Förstått din dumma jävla åsna, säger jag och viftar lite grand med spaden så att innebörden av vad jag sagt ska vara kristallklart.
– Hepp, du var mig en sur jävel, säger han och dryper iväg.
– Grrrr, muttrar jag för mig själv och undrar om livet kan bli mer eländigt än vad det just nu är.

Knappt hinner jag tänka tanken ut förrän det kommer upp en lirare upp ur snön. Klart chockad men ända ganska cool (får väl hänvisa till det djupfrysta rädselcentret som fryser för mycket för att orka reagera), frågar jag honom vem fan han är.

– Vem fan e du? säger jag.
– Jag är snömannen, säger han.
– Sjömannen? Då har du nog kommit fel.
– Nej inte sjö, snömannen.
– Ja ha du. Snömannen. Ja det förklarar uppdykandet ur snön. Ere kul?
– Nae det är så jävla kallt att vara snömannen, svarar han med en hård nordlig dialekt. Dalarna någonstans tippar jag.
– Lätt förståeligt, men varför slutar du inte att vara snöman om det är så kyligt. Och betalningen lär ju suga eller?
– Jag kan inte.
– Klart att du kan, replikerar jag.
– Nä du. För jag blev biten av en radioaktiv snöflinga när jag var liten, säger han ledsamt.
– Hörru! Är det inte Peter Parker som blev biten av en radioaktiv spindel och blev Spindelmannen.
– Bah! Jävla härmapa. Han ä bara på låtsas. Jag ä på riktig.
– Oh fan, säger jag och fortsätter, men det låter inte så jättekul att vara en snöman.
– Du har slagit huvudet på spiken gamle vän, säger han leende. Hans leende är av det frostade slaget. Det är som att se min snygga kaffebryggare i borstat stål plötsligt le åt mig.
– Men vänta! Hörru! Du kan väl flytta på snö utan att behöva anstränga dig eller hur, säger jag slagen av en idé.
– Japp, behöver bara vifta lite med handen och snön fladdrar iväg, till grannen. Vill du att jag ska hjälpa dig med gången.
– Om det inte är för mycket begä…
– Bah. Kolla här

” Snö, snö glid iväg
Paja inte min väns rygg
Snö, snö glid iväg
Och lämna gången snygg”,

säger han mantralikt och puts väck så är snön borta. Mycket imponerande.

– Mycket imponerande, säger jag och ler så att det gör ont i ansiktet.
– Nä det var ingenting, säger han och slår blygt ned ögonen.
– Kan inte jag få bjuda dig på en fika som tack för hjälpen, säger jag och lägger handen på hans axel, men drar snabbt tillbaka den när jag känner att hans kroppstemperatur är lika hett som ett gammalt ex.
– Tyvärr så kan jag inte dricka kaffe. Det får mig att smälta och det är förbaskat obehagligt att känna hur magen rinner bort, men tack för erbjudandet ändå, gamle vän. Jag kommer förbi någon annan gång och då kan du bjuda mig på en kopp iste. Men jag måste sticka nu. Våren är på gång och jag måste hitta ett kallt ställe att hänga på fram tills nästa vinter. Hej och hå och ta det coolt, säger han och glider iväg på en snöflinga.

Mycket märklig lirare. Lite egen men jävligt schysst. Och nu slipper jag skotta snö också, och jag tror honom när han säger att våren är på väg. Det var därför han hade så bråttom. Snömannen om någon måste väl veta när våren står och lurar runt hörnet. Våren för honom måste vara som kronofogden för mig under min ungdoms rebelliska glansdagar.

När jag kom hem så sade jag:

– Äääälskniiing våren är här..
– Ja men jag sa ju det!
– Ja men jag har hört det från snömannen!
– Sjömannen?
– Nej snömannen. Jag trodde också att han var sjömannen, tills han förkl..
– Det verkar som om du har förfrusit hjärnan. Vadå snömannen?
– Jo men jag mötte honom när jag skottade gången och han ba…
– Ibland undrar jag vad som försiggår i det där huvudet?
– Men…
– Ja ja, huvudsaken är att vi är överens om att våren är här.
-…

Läs även andra bloggares åsikter om snö, våren, snömannen, skovel, dagdröm, fika, dikt, superhjälte