Varför ska möken få för sig att pocka på uppmärksamhet när jag har hittat världens skönaste position i kontorsstolen?
Varför vill en annan dräpare ut när jag ska åka till trettonde våningen i en fullpackad hiss?
Varför knackar rökaren på när jag sitter fast i tunnelbanan mellan två stationer?
Men i samma sekund som jag äntrar lokal (toa) där det är fritt fram, nä då passar det inte. Jag har dagar då mina kollegor undrar om jag försöker slå kontorsrekordet i antal besök på toan under en arbetsdag. Rekordet är 324 gånger och innehas av undertecknad. Det var dagen efter en hård kväll på indisk restaurang som jag knäckte det gamla rekordet på 314 gånger. Men det sura är inte att de inte vill komma ut. Det sura är att de vill komma ut i samma sekund som jag ger upp och låser upp muggen för att muttrandes gå tillbaka till min arbetsplats. När jag hör:
– Var e Stefan
– Ja han var här nyss
– STEEEEEFAAAAAAN!!!
Och sitter och tvångskrystar i mitt anletes svett i det tysta inser jag att det inte ingår i min arbetsbeskrivning att vara allt för otillgänglig under arbetstid. Och när någon rycker i dörrhandtaget skiter jag nästan på mig…nästan…
De få tillfällen de sammarbetar göres det under höga protester. Iställlet för att mjukt sippra ut som ljudlösa små puffar – slår de på stora trumman och med ett “pratatata” låter de mina kollegor få reda på deras existens och i en del fall även konsitens och även min position i rumstiden.
– Stefan är du där?
– ….
är inte en fras jag välkomnar.
Det finns inte så mycket ljud i spolning som kan maskera dem. Och färgen röd funderar på hur mycket varumärkesintrång den ska acceptera innan den drar mig inför rätta när jag högröd försöker smyga mig ifrån slagfältet.
– Men Stefan, där är du ju. Jag har letat efter dig. Hörde du inte att jag ropade?
– Öh…äahh
Om jag däremot befinner mig på Gärdet i det fria med inte en käft i närheten och har alla möjligheter att lägga av pysare – knäppjävlatyst. Det är så att man nästan vill vrida sig bakåt och knacka på utsuget och fråga om någon är hemma?
Jävla skit!
Och varför VARFÖR kommer det alltid en när man sätter sig i en skinnsoffa??
Det finns inget som är så smattervänligt som en skinnsoffa…
*fiser en revelj*
Nini hahahahahahahahahahah
du är störd!
🙂
Nej men alltså allvarligt. Det finns inget värre än skinnsoffor. Det smattrar verkligen!!
Å man behöver inte ens vara naken!!
Hahaha… Det där med skinnsoffa ska jag och min bättre hälft ta som “kvällens äventyr”. Tack Nini!
Hahha…