Landskapet har ett synligt ansikte.
Hur skall jag skriva glädje?
Snön faller tyst genom huden
nedåt i tomhet. Hur
skall ansiktet som inte har smärta kunna
uttrycka glädje?
Det är mörkt nu, ingen snö faller.
Jag känner ansiktet
allt tydligare. Det har inga drag? –
Göran Sonnevi ur Ansiktet. 1991
Så vackert! Ser fram mot nästa inlägg med värme och ödmjukhet. (släpp ut Stefan…)
fel forum..tänk om, tänk rätt..
Men det här är ju bara löjligt… 😉
*tar av sig handskarna*
Eeehhh… Näääe…
Nu börjar t.o.m. jag må dåligt, & jag är “ganska” gullepluttig av mig egentligen, även om jag hatar kramar & tjafs. Men dikter… där går min gräns.
Svarta katter… Jupp katter är söta. Rosa… Jupp gillar rosa. Bubblor… Jupp det går bra det med… Dikter… Nooooo! Inga jävla dikter. T.o.m. namnet Anjelica får mig att rysa nu. Det låter nästan som hon är “hysteriskt religiös” typ…. Och “Värme”? “VÄRME”? Sånt får mitt i grunden svarta hjärta att värka…
Fort, lägg ut ett gulligt djur eller nåt iaf. Kan inte Anjelica såga nåt? Bara lite liksom. Typ… omoral. Hon kan såga omoraliska människor. Inte dikter… snälla…
KNARK? 😉
Det här är ju svårt roligt! Man kommer långt med kramar och pårökta idéer!