Genom att ta bort…

…en dimension kommer man undan med rätt så mycket här i vår trista tredimensionella värld.

Häromdagen stod jag och pressveckade en kostym, skjorta och slips in till tillståndet absoult absurt jävla platt. Jag lyfte upp kostymen för att pressa den andra sidan och som av en händelse vred jag till den i 90 grader och den försvann. Eller ja…försvann och försvann … jag kände tydligt att den hängde i min hand men den syntes inte.

Wtf, tänkte jag och vred på kostymen igen och “pjopp” så poppade den upp. Pressad och fin. Det visade sig att genom att pressa på som fan så lyckades jag tydligen stryka bort en dimension. Jag tänkte inte så mycket på det men när jag plötsligt hörde frugan vråla från köksregionerna att “det är dags att ordna balkongen” såg jag en möjlighet att försvinna. Med ett “vänta lite” gled jag in i den nystrukna kostymen och kände hur den tredje dimensionen försvann. Elller egentligen så var det jag som försvann… eller egentligen så var det en sida av mig som försvann… eller egentligen så var det en dimension som lade ned rörelsen. Var fan är Carl sagan när man behöver honom som bäst? Låt oss nöja oss med att något försvann!

Jag ställde mig rakt framför spegeln och såg mig själv. Slick och citysnygg i en kraftigt rabatterad och pressad Batistini. Därefter vred jag mig 90 grader och såg hur jag försvann från rummet.

“Thi hi“, fnittrade jag för mig själv.

– Var är du någonstans, vrålade frugan när hon sladdade runt hörnet med några blomkrukor, en säck jord, vattenkanna och plasthandskar.
– Här i hallen, sa jag.

Hon kollade runt, jag såg till att befinna mig i 90 graders vinkel från henne.

– Hallå! Vardå någonstans?
– Öh…hallå sa jag, fnittrandes

Hon ryckte till. Självklart. Det hade jag också gjort om jag hade hört en fnittrande mansröst från absolut ingenstans.

– Jaha! Vad har du nu gjort? Jag vet att du är här. Jag känner lukten av besvikelse av krossad dagsplan i form av göra ingenting. Vi ska ordna balkongen och det nu. Kom fram!

Jag vek mig runt min egen axel i 90 grader och poppade upp framför henne med ett “kan vi inte fixa balkongen någon annan dag? Fan snön har ju knappt lättat från balkongen. Jag kände på räcket nyss och det fryser fortfarande. Det huttrade ta mig fan också. Några dagar bara. Jag vill inte göra någonting idag.”

– Varför har du kostym på dig?
– Jag pressade den och det visar sig att den är så pressad av allt så en av dimensionerna packade ihop med ett “ja är jag inte önskvärd här så drar jag“. Skitsmutt! Jag kan poppa upp och poppa bort bara genom att vrida på mig. Kolla här, sa jag och vred skitsnabbt på mig. Jag passade även på att flytta på mig i dolt läge så att jag poppade upp lite här och var i rummet.
– Men sluta!
– Snälla kan inte jag bara få ha den här dagen för mig själv. Jag ska spela spratt med folk.
– Men balkongen då?
– Du gör det så bra själv, jag är bara i vägen. Du vet att jag inte gillar jord. Smutsiga fingrar och så en massa äckliga daggmaskar.
– Det finns verkligen inga daggmaskar i våra blomkrukor.
– Ja du vet vad jag menar.
– Nädu! Vi ska…
– Jaha är det den tonen?
– Men vi har ju skrivit en att-göra-lista.
– Glöm det, sa jag och med ett snabbt vrid och en elak fnittring gled jag ut från lägenheten och duckade vant undan för skuldkänslan som försökte smyga på mig med sin att-göra-lista-angst.

Aldrig att jag lallar runt på en fyra kvadratcentimeter liten jävla balkong och gonar runt med äcklig jord, när jag kan praktikaljoka loss i en kostym som om man synar den i sömmarna saknar en dimension. Dessutom är hela konceptet jord på en balkong så jävla korkat. Varför bygger man balkonger överhuvudtaget? För att lyfta upp jord tre våningar över marken? Skuuuullllle inte tro det!

Jag gled ned på Konsum och gick bakom en tant och kastade in några konserver i hennes vagn. När hon skulle ta tag i dem så sög jag tag i den och den försvann. Tydligen tappade döda material också en dimension i kontakt med mig. Hon höll på att få en mindre attack när burkjävlen försvann framför hennes ögen. Påpassligt nog langade jag in ett metalliskt “hö hö….gone with the wind“. Plötsligt såg jag en vältränad snubbe gå bakom en skitsnygg tjej lite ostentativt sådär. Och man behöver inte ha alla lådor stängda för att fatta att han gled runt henne i hopp om att få kontakt. Jag gled fram precis när han tog mod till sig och skulle fråga henne något taffligt typ “vad är det för skillnad mellan en zuccini och en squash” och lade av en dånande mök.

Givetvis stod jag i stelth mode. Tjejjen såg snubben, hörde ragnarmöken och fnös till “men hur vidrig kan man vara?“. “Det var inte jag“, sade snubben stressat, “nä hä då var det väl jag” sade bruden snabbt. Vaken tjej det där tänkte jag och langade fram en ihåligt “eller så var det jag“. Jag stod precis bakom en ananas så rösten lät som om den kom därifrån.

“Där ser du det var inte jag det var anansen“, sade snubben, “thi hi…eller så var det en annans ass” sade tjejen, “ohh..hahahah“, sade snubben och utan att mena det så hade tydligen mitt joke fört dem närmare varandra. Jag lät det bero. Kanske var det vårkänslor eller det att med en dimension borta så försvann delar av mitt elaka jag. Jag behöver förmodligen tre dimensioner för att vara riktigt taskig. Nu så var jag rätt så soft. Jag vred på mig så att de kunde se mig “ Den snygga vältränade snubben har rätt det var jag” sa jag och vred på mig igen och försvann bort i gångarna. Det sista jag hörde var “vilken platt typ det där var …nåja…öh…säg vet du skillnaden mellan en eggplant och en aubergine“.

Hur kul det än verkar vara att jiddra med lördagshandlande medmänniskor så var det inte så kul egentligen. Jag gled bort till kassorna och flyttade på saker från bandet så att det försvann och kom tillbaka precis när expediten skulle suga tag i det. Men inte ens det var speciellt spännande. Jag blev uttråkad.

Jag beslöt mig för att sjola lite när jag nu hade chansen. Den ultimata tjuvdrömmen är att osedd kunna smyga in i en butik och plocka på sig allehanda godsaker och smyga ut. Visst kommer larmet att tjuta men är jag bara kall nog går jag ut samtidigt som någon som får visa upp sin medhavda kasse. Själv glider jag bara ut. Sagt och gjort. Jag plockade upp en kasse som försvann i samma sekund som jag lade handen på den. Därefter gick jag loss i charkdisken och plockade upp fina ostar, lax, torskpaket och fläskfilér och diverse matvaraor för minst en femhundring och gled fram till utgången. Jag avvaktade lite för att tajma någon som såg suspekt ut och skulle precis glida ut.

Och precis när jag bestämde mig för att glida ikapp en skäggig typ, så bestämde sig kostymen för att ta tillbaka den förlorade dimensionen. Precis när larmet gick återtog den tredje förlorade dimensionen sin plats och med ett “pjopp” gled jag fram fyllt synlig från alla vinklar. Vad annat liksom? Skäggiga typen höll på att hoppa ur skinnet – först för att larmet gick, men den främsta anledningen var nog att från absoult ingenjävlastans poppade jag upp kutryggat och med en välfylld kasse mat. Det vet ju alla att oavsett hur hårt och metodiskt du än pressar en kostym så ger till slut pressvecken upp den ojämna kampen mot fettet innanför. Fettet tryckte på, naturlagarna vägrade spela med och lagen om alltings jävlighet gled fram med ett “busted lallare“. Eller ja det var faktiskt butiksvakten som sa det – men det lät precis som om det var l.o.a. jävlighet som snackade.

-Du följer med här, sa vakten
-Öh …

För att göra en lång historia lite kortare slutade hela skiten med att jag fick lov att ringa frugan. Om hon kunde komma ned och betala så skulle de se mellan fingrarna för denna gång. Jag ringde upp och följande utspelade sig:

– Snälla kom och hämta mig!
– Pftt glöm det!
– Ja men om du inte kommer och betalar för kassen med mat så syr de in mig!
– Med all rätt!
– Hörru!
– Hörru på dig själv!
– Men va fan!
– Jag sitter på balkongen och fikar. Jag kommer och hämtar ut dig imorgon. Hade du varit med och fixat på balkongen hade detta aldrig hänt. Nu fick jag jobba själv. Jag är värd en paus. Tro inte att jag tänker sabba min dag för din skull.
– I vått och torrt!
– Det gällde tydligen inte balkongfixardagen.
– Men jag kan inte slagga över i häktet!
– Det kan du visst!
– Jag har inga sängkläder!
– Ska de inte sy in kostymen oxå?
– Hahahaa liksom! Ja vadådå?
– Då har du gott sällskap och så kan du dra direkt till jobbet imorgon.
– Men…
– Hörru jag har inte tid, solen skiner, och jag ska vattna blommorna. Ha en soft natt.
– Men…

*Klick*

Andra bloggar om Konsum, practikal joke, pressveck, kostym, häkte, sugbloggen