Oinbjudna gäster

– Vi är här nu, sa vi och fnittrade högt i porttelefonen
– Öh…va?
– Jepp, bag in the box och dipp som överenskommet.
– Dipp?

Jepp. Så har vi till slut gjort det. Slag i saken att driva med några bekanta som i två år tid försökt med allehanda tricks för att bjuda in oss på grillning, brunch, middag och tvångssocialiserat umgänge. Jag har alltid, först tagit av mig tofflan, kollat att inget hårt lego legat för nära för att därefter barskt sätta ned foten i parketten med ett “fan det enda vi har gemensamt är att vi har ungar på dagis bredvid varandra, varför ska jag behöva uthärda en kväll med dem. Dessutom är jag inte så säker på att Lilleman är förtjust i deras knodd“. Och allt som behövdes var några klunkar rosevin i systemet.

Frugan har muttrat surt att fick jag bestämma skulle vi inte umgås med några överhuvudtaget. Vilket faktiskt är sant. Men denna dag så hade jag och frugan suttit i parken, solen sken, vi picknickade utan barnen som vi skickat på bortskämdsläger hos generationen innan oss, och fyllnade så sakteliga ihop. När vi efter två tomma pavor vin var på väg att bege oss hemåt så sa frugan ska vi inte droppa förbi bolaget och fylla på lagret. Why not sa jag och vi hastade iväg till vinnasarbutiken och köpte in oss på en bagvinare. Medan vi stod där förklarade frugan att hon på nytt mött … Len…öh…vi kan kalla henne Astrid som för 20:e gången försökt att bjuda in oss till hennes mosters koloniträdgård.

– Bor inte de här i närheten, sa jag.
– Jo.
– Ja men låt oss dra dit!
– Men vi kan ju inte komma oinbjudna!
– De har ju för fan inte gjort annat än bjudit in oss i två års tid!
– Ja men…
– Seså…det här blir kul!
– Men.
– Kom igen!
– Hmmm…du kanske har rätt…
– Det vet du.
– Men ska vi inte ta med oss något?
– Vi sticker in på Konsum o köper dipp!
– Dipp?
– Dipp it is!
– Chips då?
– De borde de stå med!
– Men om de inte har det hemma då?
– Desto roligare.
– He he oh the stress liksom.
– Sådär ja nu känner igen dig…

Och så gled vi in på Konsum och köpte dipp och dess vapenbroder gräddfil. Jag var tvungen att sätta foten i backen när frugan ville köra lätt creme fraiche istället med argumentet “inte lika mycket fett”. Därefter gled vi hem till polarna och ringde på deras porttelefon.

Det blev på det hela taget en soft kväll men fan va de var stressade precis när vi kom in. Det dröjjer nog tills de bjuder in oss igen. Inte så mycket för att vi var otrevliga men rosevin har en förmåga destabilisera min fattningsförmåga vilket innebar att deras fina vita matta också fick sig några klunkar rose när jag för andra gången inom en kvart tappade vinglaset…

Andra boggar om gäster, sugbloggen, picknick, jidder, vin, grannskap, vänner