Idag på väg till jobbet såg jag en man som led alla helveteskval. Han var hårt “Under the pressure” som Bowie och Queen sjöng då det begav sig. Långt innan många av er var födda och långt innan håret på min skalle emigrerade och bosatte sig runt ryggslut, axlar och mage. På kokosnöthårsoljans tid. Hawaichiceran. Låååångt innan barn…
– Pssst Steffe!
– Vare! Seru inte att jag försöker förtälja en hårresande historia om hår här?
– Ditt eller någon annans?
– Va?
– Ja du snackar om någon snubbes hår, sen kör du tappatrådtricket och börjar orera om ditt hår.
– Vafan!
– Precis!
– Jag som trodde jag var botad från tappatrådsyndromet!
– Tydligen inte!
– Ser man på!
– Så hur ska du ha det?
– Öh… vi ska vi inte tala om mitt hår.
– Bra. Fokusera nu!
Den här mannen och hans hår var oense om form, läge och attityd. Där han ville ha det liggande ville håret spreta ut åt alla håll. Som om varje hårstrå hade en egen vilja. Det där med att expressa sig och blomma ut hade håret anammat. Där han ville ha det tillbakalutat ville håret synas. Där han ville ha det diskret verkade varje hårstrå kämpa för sin inneboende rättighet att stå rak i ryggen och stirra förbipasserande i vitögat.
Jag såg på hans flackande irrande blick exakt de emotioner och funderingar som rörde sig under den yviga kalufsen. Han tänkte ” undrar om det är någon som märker någe”. Jag hade stor lust att kliva fram och säga:
– Ja då. Jag ser!
– Eh…va?
– Jag ser och noterar att ditt hår har en egen vilja idag
– Hörru!
– Hörru på dig själv!
– Vem fan har gett dig luft?
– Tänkte bara bekräfta dina farhågor. Ha en bra bad hairday…
Jag vet, jag är en elaking. Men kan man jiddra med de som redan har en bad hair day varför inte ställa sig i ledet och accenturera den dåliga dagen? På något avigt vis hjälper jag ju egentligen till. Genom att förstärka den dåliga upplevelsen är ju min dåliga handling en bad day i förlängningen en god gärning som gör att de goda dagarna blir godare. Allt enligt devisen kossan saknas först när lyan är tom. Och visst finns det en mohihi-faktor i att retas med folk med galen frisyr? Tycker i alla fall jag.
Det är vid sådana här tillfällen som jag är glad att jag bara kan få bad days. Ni har aldrig hört en flintman säga “jag har en dålig bad hair day”. Och har ni det så är det inte håret på huvudet som avses…
Andra bloggar om bad hair day, sugbloggen, frisyr, hår, röd tråd
Jag har alltid en “bad hair day”. Det har blivit så vanligt att jag nu har gett upp allt hopp om en frisyr. Mitt hår har en egen vilja. Men jag trivs bra i hatt.
8)
Mr Bluess last blog post..
Mr B jag trivs bäst i keps. får mig att se snabb ut när jag powerstalkar folk med hår på huvudet. läs:snygga snabba damer:)
Jag är ju den mer tillbakalutade, stillsamma gentlemannatypen. Eller försöker i alla fall ge sken av att vara det, därav valet av huvudbonad.
8)
Mr Bluess last blog post..