Hånet på berget. Eller nästan “skriket från vildmarken” om jag hade varit ensam, nu vart det mer “muttrandet från fjälltoppen“,  tills vi kom hem och frugan muntert uttryckte det träffsäkert och målande som “ultimata hånet“.

Man spänner på sig ett par smala platta jävla plankor på fötterna. Fötterna i sin tur är inpressade i ett par fula tunna skor, modell skitfula och skitkalla. Därefter pressar man in sig i långkalsonger, t-shirt och lovikastrumpor. Eftersom man hört att det är fett kallt i Norrland så har man införskaffat så kallat underställ och hoppar in i densamma. Underkläder på anabolastylen typ. Och även tillfället till ära brutit loss handvärmaren och sett till att de sitter på plats i handsken.

Säger farväl till barnen och frugan och ger sig ut på tur i de vackra fina fjällen tillsammans med svärfar. Här ska boundas.

Swish swosh

Det här verkar ju inte vara så jävla svårt. Fattar inte varför Svan och Wassberg gör en så stor affär av att åka horisontellt. Hur svårt är det?

Swish swosh

Svärfar gastar “det går ju bra det där” och man vrålar tillbaka:
– Lätt som en plätt. Det är ju bara att tänka passgång så är man hemma. Om det inte vore för min bakgrund och direkt förenat med konflikt mot naturen skulle jag säga att jag har det i blodet.
– Haha
– Eller hur…haha

Swish swosh

En ripa hoppar fram och ger en en kaxig blick, väl medveten om att man inte har ett gevär med sig.

Swish swosh

En uggla hoar vänskapligt. Man vinkar tillbaka eftersom man har ett soft förhållande till ugglor. Allt bottnar i M. Ugglas sköna program “va fan e mitt band”. Och att årets udda fågel i melodifestvalen lystrar till uggla hon med.

Swish swosh

Man hör svärfar ropa 20 meter längre fram att “sverige blir inte vackrare än så här“. Man håller med för husfridens skull och håller inne med “mja…vette fan om inte gallerian med en latte i näven faktiskt toppar det här”.

Swish swosh

Men hur mycket snö kan det finnas egentligen? Och hur långt är det kvar? Jag är hungrig. Tankarna far synkront med varje stavtag.

Swish swosh

“Det är bara 11 kilometer kvar“, ropar svärfar. “Det blir lite uppför, men det är bara nyttigt!”

Swish Swosh

Man ser att liten stuga, med skylten java 20 spänn och föreslår “varför inte här” och får svaret “Det är bara 9 kilometer kvar till toppen, lite uppför, men det är det värt. Stugan däruppe har Sveriges bästa pannkakor, seså kämpa på”

Swish swosh

En naggande nostradamusaktig känsla poppar upp, för i helvete tänk om det är stängt? “Tänk om det är stängt” ropar man till svärfar och får till svar, “under mina 30 år här har de aldrig haft stängt. Sluta mjäka dig. Visa lite vikingatakter!” Man håller inne med wikipediakunskaperna att vikingarna höll sig till sjöss. Husfriden.

Swish swosh

“se upp i backen!!” hör man och det kommer en galen fjällrävenkittad familj i full karriär. Endast ens undvika-frontal-skills från betongens förlovade land räddar en från en frontalkrock i fjällen med efterföljande löpsedlar.

Sugbloggarn

spöade

upp hurtig

familj.

Pappan “han var rasande och verkade hata fjällrävenväskorna väldigt mycket! Jag har aldrig förut blivit så förolämpad som när han bitchslappade mig med lovikavantar med värmestavar i! “

Swish swosh

Och äntligen. Till slut kommer man upp. Med så mycket mjölksyra i benen så att en normal bondgård hade kunnat gå plus två raka år i stöten utan att vråla efter subventioner. Känner sig lite som snubben som frös ihjäl i Alperna för en miljon år sen med den enda skillnaden att man är 3 grader varmare och lystrar till ett namn med enklare vokalsammansättning. Kastar av sig laggarna och glider fram till den lilla stugan för att mötas av en lapp i storlek post-it.

stäng idag på grund av inventering.

De kunde inte funderat på att sätta upp ett plakat 15 kilometer ner i backen? Vad är det de behöver inventera? Tre kilo mjöl och ett paket jävla renskav inventerar man utan att ens titta in i skafferiet. Och vad är grejen att inventera under sportlovsveckorna? vad är det för fel på alla de andra jävla folktomma månaderna då?

Svärfar: hå hå ja ja…tur att det bär utför nu!

Låt mig en gång för alla klargöra att swisha ned för fjället i ett par långfärdskidor model smalare än thord i 30 km i timmen inte är speciellt skoj, lärorikt eller uppbyggligt på något plan. Speciellt inte med en vrålande hungrig mage…

Andra bloggar om Gunde Svan, berg, fika, fjäl, gnnnhh, kyla, natur, semester, skidtur, vinter, sportlov, tomas wassberg, längdskidor, fjällen, underställ, humor, hån