Mitt möte med mördarmarssvinen.

Låt mig säga det på en gång, jag vet ingenting om marsvin. Annat än att de är tråkiga håriga saker i burar. Nog om detta men om marssvin har jag en hel del att berätta. Häng med.

Jag gled på gatan ned i min egen värld som vanlig. Klappade mig själv på axeln eftersom ingenting tycktes mig vara omöjligt. Plötsligt när jag passerade en gränd hörde jag några viska åt mitt håll till.

– Psst du där!

Jag kollade och såg två håriga marssvin, stora som vältränade bufflar i tidig medelålder. De signalerade att jag skulle komma till dem med tassarna. “Wtf?” tänkte jag och följde upp med den logiska frågan alla skulle ställt sig, “va vill dom mig?”

– Vaerom, sa jag lojt och ville också tydligt markera något.

Det ena av marssvinen nos ryckte till då han kollade över axeln, ungefär som om han ville försäkra sig om att ingen stod och tjuvlyssnade. Jag kollade också runt, mest för att försäkra mig om att ingen annan stod och kollade upp att jag stod och snicksnackade med ett par stora råttor.

– Du såg ingen arg marskvinna, där ute va?

Jag fattade ingenting, marskvinna.

– Vadå marskvinna, som jag givetvis sa.

De gav varandra menande blickar. Jag fortsatte ignorerades alla blickar. Om jag hade fått en krona för varje menade blick som någonsin avfyrats i min närhet så hade jag lätt haft första platsen som världens rikaste man.

– Hur ser man att det är en kvinna?, sa jag.
– Skojar du eller?
– Ser jag road ut. Dessutom varför skulle hon vara arg?
– Jo vi lyckades döda hennes dröm.
– Och det gör er till mördare

De gav varandra nya blickar och viskade sinsemellan “jag sa ju att han va homo, kan inte se skillnad på män o kvinnor. Om så ett par bröst kom och viftade honom i ansiktet med ett vänligt hej kom och krama, så skulle han säker bara bli rädd“, “ja men vafan han ser normal ut“, “tycker du? Med dom där sluttande axlarna?“.

Wtf igen. Här stod två håriga marssvin och diskuterade mitt utseende, mina sexuella preferenser och trodde dessutom att jag var döv. Jag harklade mig irriterat. De kollade på mig som om jag störde. Vilket jag verkligen hoppades att jag gjorde.

– Vad ere, sa den hårigaste av dem.
– Jo, ni står här håriga råttor och dissar mina preferenser och beter er som skitstövlar både i synnerhet och allmänhet. Och nu gissar jag bara men stå i mörka gränder och jaga kvinnofolk är inget som riktiga män skulle göra. Ni är i sanning äckliga svin.
– Marssvin om jag får be, moppsade den ene av dem, och strök ssig över morrhåren. Redo till fight.
– Jag sa ju det. Jävla marsvvin.
– Hörru!
– Hörru på dig själv, hörde jag en sexig röst säga.

Jag vände mig om och där stod en riktig snygg marsfining. Killarna bakom mig ställde sig i raggläge och deras nosar darrade högst synligt. Hon gav dem en blick, sniffade ljudligt och fnös. Sen vände hon sig om till mig och sa:

– Skönt att höra att alla män i världen inte är svin.
– Vi är inte många men vi är fina,sa jag.
– Fin som fan om jag får säga så, sa hon och hennes blick nagelfor mig från topp till tå.
– Får jag bjuda dig på kaffe sa jag.
– Kaffe är inte min grej, kanske ett salladsblad.
– Vad tänker jag med. Klart vi ska ha sallad…

*piiip*

* piiiiiiiiip*

*piiiIIIIIIIIP*

Jag slog upp ögonen. Klockan var fem, jag svettades ymnigt. Det låg en dräggelfläck i sängen. Jag måste sluta med salladsdieten…gnnnn

Andra bloggar om , , , , , , , , , ,

Loading

2 Replies to “Mördarmarssvin”

Comments are closed.