Luddteorin™

Jag har det! Svaret på en av livets större gåtor. Lyxproblemo nästan numero uno. Frågornas frågor: “Var kommer allt ludd ifrån?” och “Vart tar den där strumpan jag la i tvättmaskinen egentligen vägen?” Svaret är så enkelt.

Nu ska ni få reda på vart den där strumpan som försvinner vid varje tvätt tar vägen. Genom något hål i tidsrymden (som verkar finnas inne i trumman på alla tvättmaskiner) tar den sig hela vägen fram till insidan av mina strumpor och kommer fram som ludd. Så sinnrikt ordnat är det. Einstein sa att allt materia egentligen är energi vid något upplyst tillfälle, driven på en mängd bira och några tunga jordnötter. Jag säger att allt försvunnet strumpa egentligen är ludd, driven på ingenting om man inte räknar in gatoraden till lunch.

Men till skillnad från relativitetsteorin som är sådär präktigt generell och universiell (gääääsp liksom), så är LUDDTEORIN™ lite svårare och gäckande till sin natur. En sådan där teori som varenda sund vetenskapsman skulle hytta med ett elakt finger åt. Bara för att den har egenskapen att vara lite random när den känner för det. Både jag och teorin fnyser högaktningsfullt åt krav som validering, applicerbarhet och ofelbarhet. Bah!, säger vi.

Det riktigt sköna och i viss mån märkliga med denna teori är att det sker mitt i natten när jag ligger och sover. Man tycker ju att naturlagar inte ska behöva arbeta i det skygga eller för all del i mörkret, men tydligen är det så. Jag ertappade nämligen den när den trodde att jag vände ryggen till.

Låt mig presentera exibit A:

Här ser man tydligt ‘*host* lite väl gula lakan men fokusera på det viktiga, att inte ett ludd syns så lång ögat når. Faktum är att vi på Sugbloggen är så tvärsäkra så att vi ger bort en trisslott och en låda överblivet ludd till den som lyckas hitta något bevis på att strumpluddet fanns vid sängdags.

 

 

och exibit B:

Och här ser man en icke föraktfull samling av ludd utspritt över hela lakanet, efter att jag vaknat ur törnrosakoman

 

 

 

 

 

 

Jag svär vid allt jag håller heligt som är typ den här bloggen, att mina fötter var hundraprocentigt luddfria vid läggdags. Och innan någon Sherlock-aktig individ glider in med ful mössa stinkande pipa och mumlar “ah…men lakanen då?“,  så säger jag bara att där helt nybytt. Som empiriker vet vi, till skillnad från nötterna på teve 4 här att kalla fakta är a och o och att sådant som bias är något vi fördomsfullt fnyser åt. Man tar naturen för vad den är och anpassar sig därefter. Kolla krokodilerna bara säger vi.  Ere vatten så dyker de, är det land så kryper de. Smarta djur det där. Vi har lite att lära från dem. Det finns en anledning till varför de är ett par miljoner år gamla.

Oj nu kom jag av mig igen, det blir lätt så när man har gjort en upptäckt av det här slaget. Frågan är också om jag ska ha en ödmjuk hållning vid Nobelfesten eller om mitt tal ska innehålla “jag är fett bäst och skäms inte att erkänna att det var ta mig fan på tiden att dönickarna i akademin tittade åt mitt håll”.