Älskade hemorrojd

Barnens dag, mors dag, fars dag och kanelbullens dag.

Alla dessa fenomen har sina speciella dagar då menligheten förväntas fira dem på olika sätt. Flaggviftning, chokladpralintuggning, slipsgivning och sist men inte minst en stabil degklump nedsköljt med kaffe. Men något undertecknad känner har fallit utanför radarn för den uppmärksamhet den förtjänar är hemorrojden. Som fenomen, som polare, som livskamrat (en del har hemorrojder hela livet ska ni veta), stöd i livet, som samtalsämne, som stabilisator då tv-kanalerna börjar bugga och mycket mera som denna bloggpost inte klarar av att lista. Kort sagt väldigt mycket skit är en hemorrojd bra till.

Men det är som om hemorrojderna är behäftade med ett mörkt stigma och skamfyllda (när de egentligen är små blodfyllda kärl – inte avlägset påminnande om en liten väldigt liten balle). De är båda blodfyllda utväxter på människokroppen. Varför skyr vi dem så? Hur kan det komma sig att man inte stolt i fikarummet med en myndig stämma proklamerar att man har en bra hemorrojddag idag?

– Today is a good day to die, säger en hårdför man på film och är skitcool. Och vi suckar hänfört over de modiga som oförfärat stirrar döden i vitögat med ett beslöjat leende på läpparna. Men skulle vi inte sucka lika hänfört om Clintan droppade:
– Today is a good hemorrhoid day, direkt efter “Make my day punk!”

Det finns mössor med “bad hair day”-tryck. Varför finns det inte underkläder med ”good-hemorjod-day” -tryck? Åtskilliga arbetsplatser sanktionerar inköp av ergonomiska möss, terminalglasögon, hälsoundersökning mm men varför kan man inte knata upp till friskvårdsansvarige och be om att få en ergonomisk snyggt designad ringkudde så att man kan låta hemorrojderna chilla när värdkroppen sitter ned. Som modet och kulturen är nu måste dessa stackars hemorrojder pressas ned längts in i en människokropps ohemula skrymslen. Där solen aldrig skiner. Försök att se det ur hemorrojdens perspektiv. Aldrig sol, konstant fukt, skrynkligt grannskap och det enda som passerar skitsnabbt förbi en är något illaluktande konstigt osällskapligt avskräde som inte ids säga hej ens. Kan få vilken bra dag som helst att bli en skitig dito.

I andra lägen kan en stabil hemorrojd vara livsviktig. Till exempel, när det är ett riktigt krisläge då polaren precis har rasat ut för klippkanten och skadad ligger på en avsats någon meter ned, då drar man bara ned byxorna, riktar röven mot kanten och halar ut en vänlig men stabil hemorrojd att hjälpa polaren upp igen.  Om den polaren inte slickar upp en i brygga för livräddningen är det ingen bra polare. På Tipsextra-lördagen i glada fotbollsdårars sällskap då plötsligt skitbolaget ComHem drabbas av nya störningar kliver man bara fram som räddaren i nöden, suger tag i teven och riktar hemorrojden rakt upp och får in kristallklar tv-bild. Har man riktigt vassa hemorrojder kan man med all säkerhet även få in krypterade betalkanaler.

Ensamma fredagskvällar kan man låta hemorrojden vara med och kolla på vuxenfilm. Kanske kan man spetsa upp självlekandet genom att dra in hemorrojden som en part i den oväntade manage a troisen och en gång för alla stolt sälla sig till Facebook-klubben vi-som-visst-haft-trekant (att man haft trekanten med sig självt behöver man inte nämna alltför högt). Och ska man iväg på en maskerad så är det en baggis att klä ut sig till något djur med en svans. Vad sägs om krokodil eller en gigantisk råtta? Är man bestyckad med en minst åtta lika långa och grova hemorrojder kan man kliva in som festens coolaste bläckfisk. Har man enbart en men dock väl utvecklad och ärrad hemorrojd kan man med fördel måla ögon på skinkorna, tejpa upp stora öron och backa inpå festen som en elefant och hälsa alla glada partyprissar med snabeln. Eller glida fram till den snygga tjejen, lyfta upp armarna i luften och med ett ”look no hands” knacka henne på axeln. Om hon inte faller likt ett ton tegelsten är det bara att leta upp nästa dam som uppskattar en bra hemorrojd på en bra kille!

Undertecknad är också förfärad över alla de omänskliga metoder som finns för att utplåna en hemorrojd. Fy och fan säger vi. Visste ni att för att ta bort en normal oskyldig liten hemorrojd så snörar man runt den med en bit tråd tills den ruttnar och faller av. Vad är det för smutsiga metoder? Finns det ingen etik i läkarkåren längre? Det enda en hemorrojd vill är att bli kramad och omtyckt. Och ger du den inte tillräcklig mycket uppmärksamhet och kärlek så kommer den att bli ledsen och irriterande. Tänk själv om dina kamrater skulle ignorera dig och till och med snöra upp ett rep runt dig för att du ska ruttna ihop och död falla i en liten hög. Kan få vem som helst att utveckla klåda.

Nä. Jag tycker att man ska vara nyfiken och ta emot sina hemorrojder med öppna armar. Vem vet de kanske berikar livet? Kanske kan de muntra upp dig medelst en skojig kittling. Kroppen vi har till låns är full av överraskningar och vem vet om inte just en hemorrojd är den mest fantastiska av dem alla. Vi borde utlysa en hemorrojdens dag, då vi alla ärligt och nakna vandrar ut på gatorna och under glada hurrarop låter våra hemorrojder rättmätigt ta sin plats i tillvaron. Man skulle kunna anordna olika galor där de insamlade medlen går till de mest ömmande fallen. Kanske kan priset av den som har de snyggaste och häftigaste hemorrojderna vinna priset ”the Asshole of the Universe”?

Läs även andra bloggares åsikter om hemorrojder, clint eastwood, läkarkår, egenvård, kanlebulle, mors dag, fars dag, hollywood, maskerad, humor, nonsens, klåda, comhem, fotboll