Häromdagen när jag gick på stan hörde jag en hes viskning bakom min rygg.
– Här går en snål jävel som kallar sig generös och i med det begår ett grovt begreppsövervåld.
Jag ryckte till och vände mig om men såg ingen. En illavarslande känsla om att en öm tå kommer att uppstå inom kort manifesterade sig vagt borta vid den mentala horisonten. Jag vaggade vidare i min värld men nu med öronen på helspänn. Jag hade känt igen den dryga tonen i rösten och hade knappt satt en fot framför den andra innan jag på nytt hörde:
– Tror han är vass och rapp i käften också.
Den här gången vände jag mig inte om utan kollade på spegelbilden i ett fönster vem som stod bakom mig och döm om min förvåning när jag varseblir att det var skitsnackarn vi alla har inom oss. Ni vet han/hon den där lömske fan som smyger bakom ryggen. Skitig, ful i mun och dessutom orakad. Jag vände mig hastigt runt med ett:
– Hörru din backstabbande skitsnackande orakade fula jävla lallare!
– Hörru på dig själv, sa han så iskallt så att jag för ett ögonblick trodde att ismannen faktiskt finns på riktigt.
Tagen på bar gärning men likt alla andra avarter av min delfragmenterade personlighet snabb som fan på att finna sig i själv i situationer. Följer väl av alla de oväntade erfarenheter som runnit under broarna genom åren.
– Vafan går du och snackar skit för? sa jag upprörd.
– Döhhh jag ju skitsnackarn. Du vet väl att vi alla har en i oss.
– Ja det vet jag men inte fan ska du gå och snacka skit om mig bakom min egen rygg.
– Varför inte?
– Nä nä, den där argumentationstekniken funkar inte på mig. Vafan det ju jag som har patent på det. Ge mig ett skäl tilll varför du ska gå och snacka skit bakom min egen rygg?
– Är det inte du som kallar dig broder av reflexivitet?
– Nästan uppfinnarn, sa jag.
– Var det inte din bror?
– Ja men om min bror är brorsa med mig så är jag broder med min brolla och alltså kan jag med gott samvete säga att jag uppfunnit detta.
– Öh…ok…om du tycker så så är det så.
– Hur skulle det annars vara?
– Ja ja…med andra ord vill du säga att om en sak gäller alla så gäller den alla?
– Så kan man se det. Lite lekmannamässigt uttryckt, men alla är inte lika oklent begåvade som oss i huvet.
– Så om man kan snacka skit om DRF bakom hans rygg så borde man i rimlighetens namn kunna snacka skit bakom Åsiktskanonens, Mymlans, MikeBike eller till o med Joshen?
– Psis!
– Då följer det härav att man borde kunna snacka skit bakom din egen rygg.
– Öh?!
– Ja vad är det som gör dig bättre än de ovanstående nämnda eller Nini?
– Hörrududu! Dra inte in minNini i det här!
– Ok, jag kan se att ingen av oss har ryggrad nog att dra storisar om nini bakom någons rygg whatsoever. Men alla andra då?
– Men hela poängen med att snacka bakom ryggen är ju att vederbörande inte ska höra!
– Så nu är du feg oxå?
– Men va fan, sa jag och insåg att han hade mig fast.
Men det ska till två tisdagar under samma dygn för att knäcka mig. Jag sänkte rösten till en dov viskning, vis om att skitsnackaren hade hörselfel, eftersom han många gånger snackat vitt o brett om saker han inte hade hört talas om. Jag såg att han blev brydd och obetänksamt närmade sig mig för att höra bättre och när han var en perfekt dansk skalles avstånd ifrån tjongade jag till honom med kraft med pannan.
*SMASK*
– Aje, vafan gör du, sa han och tog sig om ansiktet.
– Dansk skallar dig!
– Men det är ju för fan inte ens ett ord, väste han, än mindre ett verb
– Gör det ont i hakan, sa jag
– Det kan du tjockhaja.
– Se det som ett adjektiv då, sa jag och gned pannan.
– Du vet att jag kommer att berätta bakom din och alla andras ryggar att du inte ryggar för att slåss när orden tryter…
– Så länge du har fog för snacket bakom min rygg skiter jag fulkomligt i innehållet sa jag och gled iväg.
