Flarn

Det finns få saker som kan sänka ens humör och ens förmåga till  Savoir Faire som en elak fastning av ett flarn i tandköttet.

Man sitter där. I godan ro och smaskar i sig kalorier och försöker föra sig civiliserat – trots den av smärtor vrålande lunchmagen. En bit svedd kött parerat med en överkokt bit potatis dränkt i något kolestrålförstärkande substans hivas in, tätt följd av en salig blandning av snodda delar från mitt i naturen. Och plötsligt från ingenstans kilar sig en bit morot ned under kindtanden.  Om man vore lagd åt det hållet så skulle man tro att kaninen som blev bestulen på  sin fina morot hann utöva svart magi och körde lite voodoo på grönsaken. Hyttandes med sin lilla hartass surt hoppandes iväg. Och med tanke på att kaniner är kända för sina gaddar så är det inte så långt till att se till att besvärjelse ska landa i gom/mun/tand/tandköttsdelen av kroppen.

– Må denna morots förbannelse vara att fastna i tandköttet på den jävel som äter den!

Typ.

Den lilla bitjäveln morot som nu fastnat mellan tand och kött har lika mycket behov av utrymme som ett dåligt självförtroende men knuffas och buffas med tanden som om den hade ett normalt stort programledarego. Med följden att tanden plötsligt får det snävt med utrymmet. Allt smakar plötsligt aska och himmelriket får något grått över sig. Man hatar plötsligt gluggarna mellan tänderna i allmänhet och flarn i synnerhet. Man får också ett något ansträngt förhållande till Madonna och Agneta Fältskog.

Det gör ingen skillnad om flarnet består av Corn elak Flakes, morot, tacoskal, äpple, päron eller knäckemacka. Likt ett avigt sexmantra spelar inte heller storleken någon roll. Oavsett flarnets fysiska storlek känns det som om Titanic har parkerat mellan din tand och ditt tandköttt. Givetvis i sann diametral anda till när det handlar om sex.

Och försöker du gräva omkring mellan tänderna med tungan kickar lagen om det Mestas Jävlighet™ in och ser till att:

1. Din glugg är för liten
2. Din tunga är för stor
3. Flarnet inte går att nå
4. En sur uppstötning uppstår samtidigt som du försöker svälja
5. Du får en hostattack
6. Någon jävel några bord bort ger dig ogillande blickar
7. Eller både 1, 2, 3, 4, 5, och 6

Det är därför lagen har faktorn “mesta” som en allmängiltig parameter som förstärker jävligheten. Det mesta som kan fucka upp din tillvaro kickar just in för att fucka upp din tillvaro och ditt goda humör. Det har inte forskats på det till fullo men en enad forskarkår håller det inte för otroligt att det har en kvadratisk och exponentiell karaktär.

Du kan inte längre koncentrera dig på något annat än att bli av med denna kil i ditt liv. Allt annat bleknar.  Inget kan få dig så i “nuet” som detta flarn. Inget blir så viktigt som att peta loss flarnet. Skulle ryssen komma skulle du be honom “vänta ett litet tag”. Det är nästan lite kryptonit varning på flarnets effekt. Som belevad man av modernt snitt endar man upp i grottstadiet. Som sofistikerad dam av senaste skriket endar hon upp i Cro Magnon träsket. Grymtandes i stick och stäv med senaste skriket.

När man till slut efter dåligt maskerat tungvrickande, insugningar mellan tänderna, lirkande med tandstickor fått ut flarnjäveln visar det sig att den är lika stor som punkten här.

Wtf?

Läs även andra bloggares åsikter om flarn, tandkött, mat, lunch, lagen om alltings jävlighet, ryssen, tacoskal, sandkorn, humor