Är du rasist din jävel?

– Är du rasist din jävel, skriker han till mig, när jag på nytt öppnar bussdörrarna som jag var för snabb att stänga och som nära på höll på att klämma hans son.

Jag blev så förbannad. Främst för anklagelsen men också rädd för att jag höll på att klämma en liten pojke mellan dörrarna. Världens sötaste med stora bruna ögon, sitt kortklippta afro och med den coolaste Spidermantröjan. Jag gissar att hans ålder är någonstans kring fyra. Fan jag måste prata med Anki om vi i alla fall kan fundera på att adoptera. Jag vill så gärna ha barn och det finns så många barn i världen som inte har föräldrar. Vi kan adoptera en liten asiat, en afrikan och en sydamerikan. Vilken underbar multikultifamilj vi skulle bli.

Ett misstag, men för den sakens skull inte ursäktlig. Det är det här vi har tränat på under kursen. Att alltid se till så att man har klar sikt innan man stänger igen dörrarna. Men idag har jag haft en helvetets dag. Sura passagerare som skäller på mig för att bussen är tre minuter för sen. Visst som om det är mitt fel att denna stad är felplanerad av politikerna med alla sorters jävla dårar i min bussfil. Lastbilar som dubbelparkerar, budbilsidioter som använder min bussfil som deras egna privata gräddfil. Korkade taxichaufförer som släpper av passagerare vid hållplatsen när jag ska in. Inte en snut när man behöver dem. De sitter väl och fikar, spelar poker och petar i sig kanelbullar. Ut och jobba som alla andra era donutfyllda slapparslen och kalla på bärgningskåren så att de forslar bort skiten som sabbar min framkomlighet.

Ok, jag förstår hans ilska. Jag hade själv blivit minst lika förbannad och rädd. Men lite grann får han väl han ta och tänka till! Hur fan kan han mage att tro att jag med berått mod skulle vilja skada ett barn? Bland det sötaste jag har sett. Jag kör buss. Jag är normal. Inte en krossa-små-barn-mellan-dörrarna-galning.

– Är du rasist frågade jag? vrålar han åt mig.

Vadå rasist? Känner du mig? Vad i helvete vet du om mig eller mitt liv? Jag upprepar. Jag är normal. Jag har familj, studieskulder, ICA-kort och en Volvo. Morsan och farsan är fortfarande i livet, men min lillasyster gick däremot bort i en trafikolycka precis en vecka innan hon skulle fylla tjugotvå. Jag var tvungen att omdefiniera mig själv efter hennes död. Förr har jag alltid varit storebrorsan, en av två, vi hade alltid varandra. Hon älskade att leva, reste, hade stora planer för framtiden. Hon skulle skaffa hus och ha minst fyra barn. Bli arkitekt. Hon var full av tillförsikt om framtiden. Själv vill jag inget hellre än att skaffa barn, men mina spermier är inte livskraftiga nog. Vi har varit på Karolinska och försökt konstbefruktning, men inte lyckats på de försöken man får. Så nu ser vi oss om efter en annan lösning. Jag ser på Anki hur barnlösheten gnager i henne. Vi har varit ihop sedan Eva omkom. Det är över fjorton år nu.

– Va! Är du rasist eller? Svara då för helvete!

Men sluta trycka upp rasistkortet i mitt fejs! Om jag vore rasist, skulle jag då arbeta på ett företag där en massa invandrare är anställda? Mina kollegor kommer ifrån hela världen, Iran, Irak, Afghanistan, Eritrea, Etiopien, Somalia, Spanien, Grekland, Chile, Argentina, Finland och fan i mig ytterligare en miljon andra stater jag inte orkar lära mig namnet på. Men tror du att jag hatar mina kollegor för deras ursprung då tror du fel. Jag kör buss! Från punkt A till punkt B. Det är mitt jobb. Jag blir avlöst av en kollega som kan komma ifrån vilken del av världen som helst. Jag ser inte hans ursprung. Jag skiter i var ifrån han kommer. Jag möter honom som en skön snubbe eller snubba, vi fikar drar ett skämt och sedan avlöser vi varandra. Är han trevlig gillar jag honom, är hon dum i huvudet lägger jag inte två strån i kors för att gilla henne.

Skulle du vråla rasist åt Mohammed från Mogadishu, min kollega om han hade råkat vara för snabb på dörrstängningsknappen? Va!? Trots att han kan vara värsta rasisten. Och om han skulle vara det är det ok? På vilka grunder då? Att han skulle vara lika mörk i skinnet som du? Tja om det är ok, så ser inte jag någon anledning till varför det då i sådana fall inte skulle var ok att jag skulle finna en pervers tillfredställelse i att urskilja folk utifrån deras hudfärg.

Sluta utgå ifrån att allting som händer dig har med din hudfärg att göra. Snacka om komplex. Vem fan bryr sig om du är grön, blå eller grisskär? Jag har viktigare saker att fundera på än att bry mig om huruvida du är svart eller vit. Jag skiter i vilket. Är du dum i huvudet bemöter jag dig som ett dumhuvud. Är du en schysst lirare, så får du den respekten tillbaka. Allt annat är din egna jävla spöken, dina ben i din mentala garderob. Städa ur den själv.

Bara för att någon har jagat dig skrikandes -Jävla blatte ut ur Sverige!, betyder det inte att alla vita, om de fick chansen skulle göra det. Jag föraktar dem minst lika mycket som du gör. Den enda likheten är att de har min hudfärg och därför inte är benägna att jaga mig i samma omfattning som de gör med dig. Ska jag lastas för färgen på mitt skinn? Tror du att jag valde att födas vit? Tror du att det är så jävla kul, att få den tvivlande blicken, när jag ber att få se din färdbiljett? Skall jag göra ett undantag och skita i att fråga alla med en annan hudfärg än mitt? Skulle inte det vara rätt rasistiskt? Ser du att hur jag än gör så är det ett no-win för mig. Om jag frågar dig är jag rasist, om jag skiter i att fråga alla med din färg på skinnet då är jag också rasist. Eftersom jag inte frågar dem enbart för att det är svarta. Så hur vill du att jag skall göra?

Ah! Möta dig som individ. Se dig istället för hudfärgen. Men det är ju det jag gör ditt pundhuvud! Jag ser inte att du är svart eller jo det gör jag ju men skiter i det. Jag ser inte om du är homosexuell. Jag skiter i om du sitter i en rullstol. Jag skiter fullkomligt i om du är muslim, kristen eller praktiserande köttätande zenbuddist. Allt sådant skiter jag i. Det är ju du som framhäver din färg, genom att anklaga mig för rasism. Det är du som pekar på din invandrarbakgrund genom att vråla att jag är främlingsfientlig. Det är du som lägger fokus på din sexualitet när du med gäll röst kallar mig för homofob. Du får suga hur mycket kuk du vill. Vafan allt jag gör är ju mitt jobb. Kollar om du har färdbiljett när du ska åka med min buss. Det är mitt jobb. Sen att jag råkar vara vit borde inte ha med saken att göra. Men det anser tydligen du?

Så, vem är det egentligen du anklagar?

Hela bussen är knäpptyst och han ser ut som om han ska hoppa på mig. Jag tittar trött upp på honom. Han håller sin son hårt i handen och bakom står den jag antar är hans fru. En mycket vacker kvinna. Hon slår undan blicken. Jag tycker att jag hann se en, ”ursäkta min make”-blick, innan hon skyggt vrider sig och lyfter upp sin son.

– Hörde du vad jag sa, säger han och upprepar -är du rasist, din jävel?

Jag svarar:

– Nä, men jag blir det när sådana som du anklagar mig för det. Ska ni med bussen eller inte?

Han ser på mig med en förvånad blick. Detta var tydligen inte det svar han hade förväntat sig. Antagligen tror han att jag likt en sockärring ska darra till och skrumpna ihop i en liten hög. Livrädd för att i någons ögon ses som rasist. Men så anmäl mig då! Som om jag bryr mig. Jag är ingen rasist, det vet jag själv.

Du är skyldig att leva efter lagarna här. Passar det inte så stick! Du är skyldig att behandla dina medmänniskor med respekt. Passar det inte så far åt helvete! Du är skyldig att respektera våra normer, värderingar och traditioner. Om det inte faller dig på läppen så dra! Det är ingen som har bett dig komma hit! Bara för att en idiot har behandlat dig illa på grund av din hudfärg, betyder inte det att du kan gå omkring och kalla alla som inte har samma färg som du i landet för rasister. Så enkelt är det inte. För övrigt är det rätt kränkande. Vem ger dig rätten att sätta dig till doms över vilka mina bedömningsgrunder är? Vem ger dig rätten att anklaga mig för att jag har ett synsätt på människor som klassificerar dem i olika färger? Vem fan ger dig den rätten? Jag ger dig inte den!

– Ska ni med eller inte?

Jag stänger dörren. De går bakåt i bussen. Jag väntar tills de har fått platser och någonting att hålla sig i innan jag ger tecken för att köra ut från hållplatsen. Den gröna marockoregistrerade Opeln släpper in mig i trafiken igen. Schyssta lirare. En runda till innan jag går av passet och åker hem till Anki. Fan vad jag saknar henne nu när jag såg den fina pojken. Vi skulle också kunna få en sådan. Alexander vill jag att han ska heta.

Det tycker jag är ett fint namn på en pojke.

…to be continued…

Läs även andra bloggares åsikter om rasism, främlingsfientlighet, sd, sverigedemokraterna, val2010, vardagsrasism, svensk, svenskar, invandare, andra generationens invandrare, sl, buss, muslim, kristen, barn