KAPITEL 22 eller Allt för konsten

Jag var ganska nöjd med tillvaron och trivdes på bra eftersom det inte krävde något mer av mig än i princip att jag var fysiskt närvarande. Vad gällde det mentala planet betalade inte arbetsgivaren mig för att vara kreativ eller komma upp med nya idéer. Detta betydde att jag kunde ägna mer kraft åt bandet och vi började få en massa spelningar. Vi ställde även upp i en rikstäckande talangjakt som var sponsrad av en TV-kanal och ett bryggeri.

Tricket för att få bli uttagen var att man skulle spela in en egen låt och göra en cover på ”Alright now”. Någon gammal sur låt från sextiotalet eller så. Vi slaktade den helt och gjorde en synkoperad funkvariant som borde gett oss första pris i kategorin ”så långt bort från originalet som möjligt”. Döm om vår förvåning när vi fick ett brev att vi hade gått vidare till delfinal i stockholmsregionen och skulle vara med i direktsänd lågbudget kabel-TV. Så mellan repningarna och jobbet gick jag och min bästa vän Denny ut och barhoppade.

Han jobbade som en bartender på denna tid och hade schyssta deg liksom jag hade och vi spenderade en herrans massa cash på olika sorters fyllor. Vi började umgås med en polare som heter Eskil och jobbade på SL som tunnelbaneförare. Han jobbade också natt och var ledig ungefär samtidigt med oss. Han hade en schysst lägenhet vid Hornstull som vi alltid satt i och filosoferandes eller bara hängde i. Slackers. Det var alltid öppet hus hos honom och man droppade alltid förbi där ett par gånger i veckan.

Vid ett tillfälle var vi inne i stan på ett café och började snacka om konsten och dess betydelse för mänskligheten. Dagen slutade med att vi satt på en krog och bestämde oss för att vi själva i akt och mening, för att vi skulle förstå innebörden bakom konstnärskapandet, för en dag skulle vara konstnärer. Sagt och gjort. Vi bestämde möte hemma hos Eskil dagen efter. Denny skulle styra upp dukar och färger. Eskil skulle fixa spriten medan det föll på min lott att styra upp vibbarna.

Jag åkte till Buttricks och köpte helskägg till oss alla och baskrar som vi skulle ha under skapandet. När jag kommer hem till Eskil under eftermiddagen så hade ett par andra kamrater till Eskil dykt upp och skakade på huvudet åt mig när jag snubblar in bärandes ett galet rött helskägg som täckte mitt ansikte från ögonbrynen ned till midjan. Jag såg ut som sjörövaren, Dr Hook, eller hette han kapten Hook?

Vi garvade allihop och började supa och måla små timida fega streck på dukarna. Klockan tickade på och vi blev mer och mer konstnärer och det blev mer och mer höga diskussioner om hur strecken skulle dras. Jag tröttnade och gick in på muggen för att ta en pinkpaus. Där inne ser jag en hel vit vägg som bara skriker åt mig. Jag kände mig som vad heter han Blogh… ni vet han med örat. Fan att jag aldrig kan hans namn. Sogh? Kogh? Fan jag blir så arg. Fan! Han heter ju Gogh, ju. Van Gogh inte fan Gogh utan Van Gogh ungefär som Van Morrison han som jag alltid tror är Jon Voight, the Man, fast man uttalar det som fan! Vilken passus!

Hur som helst så raglade jag på ett packat vis ut i köket där alla satt och frågade snällt, med en något stirrig blick gömt djupt ned bakom skägget, om jag fick måla ett litet träd på hans helvita vägg i badrummet. Jag var mycket för att måla träd under denna period i mitt liv, förmodligen finns det någon kvasipsykologisk förklaring om att jag kände mig rotlös i tillvaron. Hans flickvän skrek att nej där var gränsen fan i mig nådd. Ack… man skall inte försöka binda oss konstnärsjälar.

Vi tittade på varandra och som om vi var en kropp gick vi in i badrummet och målade det största träd jag någonsin har sett. Jag, Denny, Eskil och den något lugnare vännen Patrik. De siamesiska fyrlingarna. Patriks och Eskils flickvänner satte sig i protest i köket och krökade upp det sista av spriten. Jag tror att trädet faktiskt är kvar på väggen. Jag har i efterhand fått det berättat för mig att jag sedan vaknade upp i hallen bland Eskils skor. Min vän Denny mindes inte sin hemadress, så han hamnade i Hammarby hamnen efter en snurrig taxifärd på någon konstig, som han sade ”klubb”. Jag tror att han var på en porrklubb. Men visst jag kan acceptera termen ”klubb”.

Följ den rafflande fortsättningen imorgon…

Loading

3 Replies to “Bitter…Jag? Ähhh!!! del 57”

  1. Låten “All right now” var till uttagningen till Rock SM. Din orkester gick inte vidare med den versionen, tack och lov!

  2. frollen du vet vad jag snackar om 😉

    marty mc fly fuck vicke fett sjukt coolt namn du reggat!

    aaaaaaaaaaaavis 😉

    följ den rafflande fortsättningen så får du se hur lång vi gick. Cliffar på och säger någonstans bland top 3…

    oh the spänning 😉

Comments are closed.