– Hallå mannen! Hur är läget, säger man och förväntar sig inte speciellt mycket. Kanske en nickning. Ett dovt muller. Några gutturala grymtningar och är det någon pajsare så förväntar man sig “jorå, huvve upp fötterna ner”.
Det är detta man förväntar sig. Speciellt en solig fin fredag. Inte detta:
– Jodå. Än så länge är det bra, serru. Dagen är ju ung och mycket kan gå snett. Som elektriker är mardrömsscenariot att krämen går ned, speciellt i dessa höghus. Fem kåkar a 17 våningar vardera. Man behöver ju inte vara något snille för att räkna ut att det blir en jävla massa spring i trapporna innan man hittar felkällan. Och alla dessa it-intensiva företag som kräver allt nu och inte om fem minuter gör ju inte saken bättre. En annan sak är att jag inte vet om det finns mjölk i personalrummet vilket är ett irriterande källa till oro. Innan jag vet det måste jag åka hissen ned tre våningar för att konstatera det och sen ska jag ut igen och handla mjölken. Sådant är inte en bra start på fredagen. Sen ska vi inte snacka om läget på börsen eller kriget i Afghanistan. Det där är i och för sig bara världsliga problem. Mitt största bekymmer just nu är att Lelle som skulle hjälpa till och dra kablar på våning 12 idag är hemma och vabbar. Och inte får jag någon som hjälper mig att dra sladdarna. Som sagt dagen är ung och mycket kan gå snett. Själv då?
– Öh…
Ja vad säger man på sådant?
Läs även andra bloggares åsikter om elektriker, carpe diem, dagen är ung, problem, oro, humor, it, hälsningar, sugbloggen
Då säger man att “Ok, polarn frolle är på jakt efter en lärlingstjänst som just trikare, anställ honom så blir det så bäst så.”
Så kan man säga.
Vafan! Är du kvar på nätet!? Coolt. Long time broder. Hoppas allt är softish. Jag ska fråga nästa gång jag råkar på honom.
Fridens/S
Jorå, jag är kvar, surfar runt och övervakar som vanligt..