…minuter, timmar, dagar och månader.
När jag förr brukade blogga så drog bara igång ett blankt dokument och lät det sunda sinnet fara all världens kos med ett “fuck off tråko!” och fantasin kliva in. Fördelen med denna approach är att fantasin inte låter sig begränsas. Att berättelsena bli spännande, oande konsekvenser och möten med oväntade utgångar. Men ibland var jag tvungen att försöka hålla i tyglarna. Det gick alltid sisådär. Minns en gång då jag högg fantasin i nackskinnet med ett
– Hör nu, inte fara iväg sådär. Vem ska tro på det där med parallela dimensioner och sidoeffekter av ens personliga defekter? Hur rimligt är det?
– Va?
– Du hörde vad jag sa. Spela inte döv nu.
– Jo, jag hörde vad du sa. Behövde bara fundera på om du är på riktigt och huruvida den bulan på ditt bakhuvud är ett resultat av när du tappades på huvudet som barn.
– Jag har inte tappats på huvudet
– Ful bula i alla fall
– Vadå ful. Min fru gillar den.
– Säger hon ja, men menar hon det?
– Vänta lite nu. Tillbaka till spåret. Jag fattar inte att vi har det här samtalet ens.
– Precis. Och du var den som nyss sa “rimligt”.
– Ja vadå då?
– Hur rimligt är det att snacka med mig som är din fantasi. Bara där liksom.
– Visst fan!
– Dessutom har du mage att försöka lägga band på mig. Det är som att be Foppa spela lite sämre hockey.
– Du är väl inte Foppa!
– Menar du att jag inte kan fantisera det?
– Öh…
– Öh på dig själv. Komma här och först be mig sansa mig, när jag sen försöker fantisera så kritisrerar du mig. Seriöst. Va fan vill du!
– Hörru
– Hörru på dig själv!
– Jag sa det först
– Och?
– Stjärnstopp!
– Fan
– Precis
Och det roliga med att dra igång på det där sättet är att genom att låta fantasin tygla fritt så kommer orden glidandes ned till mig. Vissa har fallskärm, en del är ohörbara, några går inte ens att uttala eller stava rätt och vissa ord är allmänt fula. Men det de alla gemensamt har är att de vill vara med och berätta en historia. Vad historien i sig självt tycker brukar liksom inte tas hänsyn till. Den kan var sur, dålig eller till och med redan berättad , men det är som sagt något som jag brukar skita i. Och att fantasin och jag är osams ett tag är inget som brukar vara ett större problem. Han är så jävla genomskinlig. Jag behöver bara låta honom tänka och fantisera om något lättklätt så blir vi…öh…han genast på bättre humör…
Yessireebob!