Svar på tal

– Den där näsan du har måste vare en potatispress våta dröm!
– ?

Vänta nu. Vänta nu för fan! Va fan handlar det om. Vad säger man på sånt?

* inre systemlarmet går *
– Fram med knytnävarna, vrålar instinkten
– Sååååå neander, säger civilisten
– Men någon måste göra något, säger den sårade självkänslan. Några idéer någon?
– Vänta, säger smarto, jag gittar upp till HK och hämtar svar på tal.
– Bra idé som fan, säger någon (kan vara egot som nästan aldrig berömmer någon annan).
– Håll ställningarna, säger värdigheten. Face hiva fran ett coolt pose, inga jävla halvslutna ögonlock. Ser bara korkad ut.
– Grejar jag, säger facet och börjar dra i ansiktsmuskeltåtarna.

Varför drar hjärnan alltid på snabbsemester när man som bäst behöver dess assistans vid sköna svar-på-tal lägen? Och lämner en helt ensam med lillhjärnan som har fullt sjå med att hålla ens system i funktion.

* andas in och ut *
* blinka med ögonen *
* håll inne den där fisen *

– Yo! Vi behöver svar på tal. HK är borta. Vad ska vi säga på den där förolämpningen?
– Inte fan vet jag, ser du inte att jag är upptagen.
– Ja men du är ju ställföreträdande överkucku nu!
– Å fan? Är HK på semester igen?
– Verkar så. Inge svar däruppe. Bara det vanliga suset.
– Fan den som ändå kunde göra det någon gång.
– Din tid kommer.
– Ja den gör ju det.
– Ok nog om dig. Vad har du på lager?
– Öh..pucko?
– Menar du allvar?
– Kan du någe bättre själv så kör på!
– Ok ok… vi tar det!

…Pucko?
Hur smart framstår man som? Visar den frasen att man gått 15 år i skolan? Eller ja det kanske den gör, men visar den att det var väl använda 15 år?

…eller den som sa´e´t vare …
Visar det på 4 års högskolestudier?

Och i samma sekund som man stoppar in nyckeln i nyckelhålet behagar huvudhjärnan komma hem, solbränd, utvilad och en massa all-inclusive-drinkar-dimmiga minnen från sköna konversationer med väna damer. Slår sig för bröstet och säger, när den blir varse om svaret man levererade på förlämpningen i McDonaldskön av en finnig tonåring.
Pucko? Sa du verkligen det?Kunde du inte komma på något vassare. Fan vad jag skäms.

Hur förbereder man sig för sådana situationer? Genom att be främlingar förolämpa en och testa repliker på dem? Eller genom att skriva ned stödmeningar och ha i plånboken? Eller ska man börja förolämpa kreti och pleti och anteckna deras svar ( copycutta och plagiera). Men hur bra är det för självkänslan – när någon kanske har hört den förr och avslöjar en. Eller ska man vara iskall och köra några snabba teckenspråksmove och simulera nedsatt hörsel, alternativt vansinningt stirra på dem med ett mjältsjukt leende. Dregla en smula och ge dem en kram.

Om inte annat lär man fylla galningskvoten i rummet med råge….