… är ett tvärsäkert sätt att få en normal sugbloggare att gå från läget “koma” till “högst levande i alla bemärkelser”!
Fast nu vet ju jag att de är mina barn och inte som jag länge närt en misstanke om, brevbärarens. Vår brevbärare har inget sinne för practical jokes…eller han verkar inte ha något sinne för något över huvudtaget. I alla fall inte känsla för det passande.
Få har sinne för practical jokes som undertecknad och sådant går i arv. Jag är liksom lite i chock, traumatiserad samtidigt som jag är lite stolt över grabbarnas sinne för driv med farsan. De som hängt med här förr vet vilket förhållningssätt eder sugbloggare har med ormar och kryp som inte har ben men attityd. Vi är inte överens om deras rätt till samexistens i anknytning till min omedelbara visuella närhet…
Härligt att du kan se det så när ungarna jävlas. Jag ser ju likheterna med mig själv när jag ser på mina tjejer men vägrar erkänna dom öppet. Allt är makens fel så klart!