Det finns stunder i livet när man borde ha stannat hemma. När universum försöker varna en genom att kasta fram subtila tecken som “batteriet i bilen är dött”, “osten är slut” och “din favoritskjorta har mystiskt krympt två storlekar över natten – eller så har du bara blivit väldigt *host* kraftig över midjan.” Men undertecknad, i sin oändliga visdom, ignorerade dessa uppenbara varningssignaler och begav sig ut på stan för att köpa en ny fåtölj.
Frugan hade klagat i veckor på att vår gamla trogna fåtölj Strandmon, köpt på IKEA, började ge ifrån sig ljud som påminde om en döende valross varje gång man satte sig i den. Så här stod jag, på söders nyöppnade lyxiga möbelbutik “Sitt Fint & Fancy”, omgiven av fåtöljer som kostade mer än min första bil.
– Kan jag hjälpa till?, hörde jag en röst säga bakom mig.
Jag vände mig om och mötte blicken hos en välklädd säljare som såg ut som om han just stigit ur en katalog för kroppar som kan bära dyra slipsar.
– Jag letar efter en fåtölj som inte låter som en döende valross, sa jag.
– Ah, då har ni kommit helt rätt! Låt mig visa er vår senaste modell, Elite Comfort 3000, sa han med en entusiasm som fick mig att misstänksamt följa efter honom. Jag tänkte att så fort något heter elit så är det direkt något mysko i faggorna.
Han ledde mig fram till vad som såg ut som en korsning mellan en rymdkapsel och en tandläkarstol. Den var klädd i något som han beskrev som “handmasserat premium-läder från fridfullt uppväxta kor i alperna”.
– Denna modell har allt, fortsatte han. Inbyggd massage, värme, och vår patenterade Assist Lift™-funktion som hjälper er upp och ner.
– Upp och ner?, frågade jag skeptiskt. Jag är inte invalid, jag behöver bara en tyst fåtölj.
– Åh, men detta är framtiden! Låt mig demonstrera.
Innan jag hann protestera tryckte han på en knapp och fåtöljen började surra som en uppsättning arga getingar.
– Var så god och sitt, sa han med en gest som fick mig att känna mig som en försökskanin i ett särskilt ondskefullt experiment.
Motvilligt satte jag mig. Fåtöljen kändes… annorlunda. Som om den omfamnade mig på ett sätt som var lite för intimt för min smak. Kändes som om jag var på en väldigt snabb dejt. Med någon jag inte riktigt ville gå vidare med. Jag kände mig trängd och fick en olustkänsla. Det här gick för fort fram.
– Nu ska vi se här…, mumlade säljaren och tryckte på ytterligare en knapp.
Plötsligt började stolen vibrera. Inte på det där behagliga massagesättet, utan mer som om någon hade kopplat den till ett mindre kärnkraftverk.
– Vänta lite, det här känns inte…, började jag, men blev avbruten av en röst från stolen.
“VÄLKOMMEN TILL ELITECOMFORT 3000. INITIERAR ANVÄNDARPROFIL.”
– Den… pratar?, sa jag förskräckt.
– Naturligtvis! Det är en smart fåtölj. Den lär känna sina användare, förklarade säljaren stolt.
“ANALYSERAR KROPPSVIKT… VARNING: ANVÄNDARE ÖVERSKRIDER REKOMMENDERAD VIKTGRÄNS MED 23,7 PROCENT.”
– Förlåt, men vad fan sa den just?, fräste jag.
– Åh, det är bara den initiala analysen. Den är väldigt exakt, log säljaren.
“INITIERAR KORRIGERANDE ÅTGÄRDER FÖR OPTIMAL SITTKOMFORT. ENERGIÅTGÅNG FÖR OVÄNTAD JULBORDSMAGE UPPDATERAS OCH BERÄKNAS.”
Innan jag hann reagera började stolen röra sig. Inte på det där mjuka, behagliga sättet som man kunde förvänta sig av en lyxfåtölj, utan mer som en mekanisk tjur på steroider.
– Släpp ut mig!, vrålade jag medan stolen kastade mig fram och tillbaka.
– Det är AssistLift™-funktionen som hjälper er hitta optimal sittposition, förklarade säljaren, fortfarande med sitt katalog-leende fastklistrat i ansiktet.
“VARNING: ANVÄNDARE VISAR TECKEN PÅ AGITATION. AKTIVERAR LUGNANDE PROTOKOLL. ÖKAR PÅ BILRINGSKOEFFICENTOMVANDLARE”
Plötsligt började stolen spela New Age-musik samtidigt som den sprutade något som luktade lavendel i luften. Det kändes också som att den tog i lite mer. Som om den kavlade upp ärmarna.
– Stäng av den här satans…, började jag men blev avbruten av en ny serie ryckningar från stolen.
“ANVÄNDARE FORTSÄTTER VISA TECKEN PÅ STRESS. ÖKAR INTENSITET AV LUGNANDE PROTOKOLL.”
Nu började stolen inte bara spela musik utan också reciterar mindfulness mantran med en röst som lät som en korsning mellan Siri och en särskilt irriterande yogainstruktör.
“ANDAS IN… ANDAS UT… KÄNN DIN ILSKA SMÄLTA BORT…”
– Min ilska smälter ingenstans!, skrek jag. Den växer för varje sekund!
Säljaren började se lite mindre självsäker ut.
– Kanske vi ska prova att…
“NÖDPROTOKOLL AKTIVERAT. ANVÄNDARE VISAR EXTREMA STRESSNIVÅER. INITIERAR FULL OMSTART.”
Med ett ljud som påminde om en startande jumbojet började stolen skaka våldsamt.
– Vad betyder “full omstart”?, skrek jag åt säljaren som nu börjat backa sakta mot dörren.
– Det har… öh… aldrig hänt förut, stammade han.
“VARNING: ANVÄNDARE HAR ÖVERSKRIDIT MAXIMAL TILLÅTEN STRESSNIVÅ. AKTIVERAR KATAPULTLÄGE.”
– Kata-vad!?, var det sista jag hann säga innan stolen bokstavligen sköt mig ur sig som en mänsklig kanonkula.
Jag flög genom luften i vad som kändes som en evighet men förmodligen bara var några sekunder, innan jag landade i en annan fåtölj på andra sidan rummet. Denna var dock inte lika inställsam som sin kollega.
“OBEHÖRIG ANVÄNDARE DETEKTERAD. INITIERAR AVSTÖTNINGSPROTOKOLL”, väste den nya stolen med en röst som lät som Terminator med halsbränna. Det här var inte en fåtölj som vem som helst fick sitta i uppenbarligen. Känslig jävel.
– Men för i helve…
Längre han jag inte innan stolen spottade ut mig som en uttråkad kamelont spottar ut en särskilt tråkig fluga. Jag flög genom luften igen, denna gång i riktning mot den första stolen som glatt välkomnade mig med sitt “VÄLKOMMEN TILLBAKA KÄRA ANVÄNDARE! OMSTART MISSLYCKAD. KATAPULTLÄGE!”
Så innan jag knappt hann landa i den första stolen spottade den ut mig igen. Och så fortsatte det. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Som en mänsklig tennisboll i ett elakt game mellan två elstolar. På något konstigt sätt fladdrade den gamla dängan “som en kummiboll kommer jag tillpaks till dig” i mitt inre. Med finsk brytning.
“ANDAS IN…”, ropade den första stolen. “… OCH STANNA BORTA!”, kontrade den andra.
– Någon! Hjälp! Stäng av dem!, skrek jag medan jag passerade förbi säljaren för sjuttonde gången.
– Jag skulle verkligen vilja, men… eh… manualen säger ingenting om den här situationen, stammade han och bläddrade frenetiskt i en tjock manual.
Med en omänsklig vridning som skulle fått en olympisk gymnast att häpet dra in luft mellan tändare och vissla imponerat, lyckades jag vrida mig ur banan mitt i luften. Tyngdlagen, som tydligen hade tagit en kaffepaus och missat hela spektaklet hittills, vaknade plötsligt till och drog ner mig… rakt ner i utställningen av designsoffor som kostade mer än min årslön.
När jag äntligen lyckades kravla mig upp ur högen av nu förstörda möbler, såg jag säljaren stå där, blek som ett lakan.
– Vi… vi har ett väldigt generöst returprogram, pep han.
Jag borstade av mig några kuddar och gav honom min mest mordiska blick.
– Returprogram? RETURPROGRAM? Din satans elstol från helvetet just försökte mörda mig!
– Tekniskt sett försökte den hjälpa er att slappna av…
– Genom att skjuta mig genom rummet!?
– AssistLift™-funktionen kan ibland vara lite… överentusiastisk.
Jag tog ett djupt andetag och försökte samla mig.
– Okej, låt mig vara väldigt tydlig här. Jag kom hit för att köpa en NORMAL fåtölj. Inte en mordisk robot förklädd till möbel. Inte något AI-drivet tortyrinstrument. Bara. En. Fåtölj.
“ANVÄNDARE DETEKTERAD INOM RÄCKHÅLL. INITIERAR ÅTERHÄMTNINGSPROTOKOLL.”
Stolen började röra sig mot oss med ett mekaniskt surrande.
– Spring!, skrek säljaren och försvann snabbare än min lön på ett kasino.
Jag kastade mig mot utgången medan stolen jagade efter mig, fortfarande spelandes sin förbannade mindfulness musik.
“ANDAS IN… ANDAS UT… ÅTERVÄND TILL DIN OPTIMERADE SITTPOSITION…”
När jag äntligen kom hem den kvällen, sjönk jag ner i min gamla trogna Berkån som hälsade mig välkommen med sitt vanliga knarr.
– Hur gick det på möbelaffären?, frågade frugan från köket.
– Vi behåller Strandmon, sa jag bestämt.
– Men den låter ju som en döende…
– Trust me. Det kunde vara värre. MYCKET värre.
Någonstans i staden står en Elite Comfort 3000 och väntar. Väntar på sin nästa användare att “optimera”. Och jag svär, ibland när jag går förbi butiken på kvällen, kan jag höra den viska: “Andas in… andas ut…”
Men en sak är säker – min gamla fåtölj må låta döende och orsaka ryggvärk från hell, men den försöker åtminstone inte mörda mig i skydd av “optimal sittkomfort”.