Plastpåspåven

Jag har kommit underfund med att jag är en väskfetischist. Om man likt mig glider in på Åhlens (huset som Gud och etstetiken glömde), ser en väska, utbrister i ett “Åh herre du milde himmelske skapare av den bästa av världar” och fortsätter nu vackert draperad med en rännil av glädjeskum runt munnen “Vilken väska! Vicken värra! Den måste jag ha! Hahahah! Bara 279 bagare! Som hittat! Eller funnet för all del. Vicket klipp! Vicket vackert kap! Vilken schysst jävla färg! Svart! Vilken lyllodag detta turns into! Hipp hipp hurra jag är grabben med choklad!!”. Har man då inte ett akut behov av ett hastigt men koncentrerat besök hos herr huvudkollare?

Hos mig är tanke och handling lika synonyma som orgasm och vrål. Vilket ledde till att jag gogglade upp förste bäste dårdoktor och bokade in ett genast möte.

JAG: Vad fattas mig, herr huvudjägare?
DR: Exakt vari består erat syndrom av?
JAG: Eh..va?
DR: Eva?
JAG: Haha…nej inte Eva som i Adams ragg utan eh…va… som i vadå?
DR: Jaha… så tokigt det kan bli. Då förstår jag. Jag frågar på enklare svenska då.
JAg: Gör gärna det herr skallkollare!
DR: Va haru för problem mannen?
JAG: Jasså. Du kan hoodska? Ja….var ska jag börja någonstans..
DR: Vad sägs om från början?
JAG: Okej. Jag kom till världen en härlig dag i Januari. Månen sken och fåglarna snusade eftersom det var mitt i natten. Detta enligt min mors utsago. I hemmet i köket vid eldstaden. Året var…
DR: Stopp! Vänta ett tag. Med början avser jag, problemets början.
JAG: Åh…ah. Nu kopplar jag. Ho ho… vad det kan bli fel ibland. Jo så här är det, kära gamle huvudkurator. Jag är en väsk-fetischist! Jag kan inte passera en väskhandel utan att få ett okontrollerbart behov av att köpa en väska. Händerna smyger sig kraftlöst ner till plånboken, fötterna driver min kropp målmedvetet fram till kassan, tungan hasplar ur sig beställningen och innan jag vet hur detta gick till finner jag mig själv smygandes ut ur butiken med en sprillans ny väska under armen. Och då får man inte glömma att jag äger 40-45 väskor sedan tidigare. Så vad fattas mig herr huvudundersökare?
DR: 40-45?
JAG: Förmodligen fler till antalet. Men jag har kommit till det stadiet att jag icke ids räkna dem längre.
DR: Är detta verkligen sant?
JAG: Visst låter det hemskt med det är dagens sanning. Ser ni inte att jag lider av en rodnad på mina kinder då jag nödgas erkänna detta?
DR: Men den är klädsam och passar er. För övrigt är det en riktigt trevlig väska ni har där.
JAG: Tack, tack…käre huvudprefekt, men komplimanger löser icke detta problem. Idag väskor, imorgon resväskor, i övermorgon…hu hemska tanke ryggsäckar!
DR: Lösningen är att sluta använda väskor!
JAG: Jag tror inte jag förstår riktigt, gamle huvudskruvare.
DR: Sluta genast med att använda väskor.
JAG: Men vad ska jag då ha mina grejjor i. Min ipod, min bärbara, min mobil, mina pennor, mina tablettaskar, mina solglasögon, mitt snus, min…
DR: Ja ja. Jag hajjar. Sluta med väskor. Använd plastpåse!
JAG; Plastpåse!?
DR: Plastpåse!
JAG: Så genialt!
DR: Ere inte så säg?
JAG: Faktum är att detta spöar Einsten med några relativa ljusår. Ni är utan tvivel den mest genialistiskaste geni jag råkat på.Tack tack käre huvuddoktor. Säg, var ni så här begåvad redan under er barndom? Jag känner mig redan botad! Vilket koll ni har! Vad säger du om att vi byter min nyinköpta väska här mot din konsumkasse där. Rakt av bara. Annars betalar jag gärna för kassen.

Jag tackade herr huvudläkare och jag blygs inte erkänna att en och en annan tår rullade ned för mina kinder. Kontentan är att nu lyser hälsans friska färg återigen i mitt ansikte. Jag har blivit den gamle hederlige Luther igen. Glatt bärandes olika plastpåsar. Ica, Konsum, Willys, Systemets, Twilfits, Skoogs VVS o Rör, Video-stop…Ja som den vakne läsaren förstår är ombytena i princip oändliga.

Förr sa folk så här:

– Har du sett Luther?
– Vilken Luther?
– Du vet han med den kompakta näsan.
– Jaså…han. Ja jag så honom på…

Men idag är dialogen mer

– Har du sett Luther?
– Vilken Luther?
– Du vet han med den kompakta näsan.
– Vem då?
– Plastpåspåven!
– Ah…ha! Ja han ja. Luther. Plastpåsarnas självutnämnde beskyddare!
– Just precis!
– Jo…då…jag så honom med en konsumkasse på Spy Bar i lördags, fint raggandes en brud som såg ut att väga två-tre ton. Hon kan ju i och för sig varit en entonnare för ljuset var lite mysko den kvällen, samt att hon hade vita byxor och sådant addar ju lite som bekant men… men… när det gäller Luther så vet vi ju att han gillar dem bigga…
– Luther i ett nötskal.
– Precis, eller Luther i en plastpåse!
– Ha…hahaha!
– Haha…

Läs även andra bloggares åsikter om plastpåsar, väskor, fetisch, åhlens, ryggsäck, väska, estetik, Spy Bar