Dammsugarkampen

Häromdagen fick jag för mig att jag skulle dammsuga vår enkla våning. Dammen hade börjat claima lite väl mycket yta utan att för den skull vara intresserad att bidra med hyran. Och sådant låter inte undertecknad passera utan en kamp av någon form.

I arbetsrummet ( Jepp! Vi har ett sådant – brackigt som fan va?) låg det en bit papper på golvet ungefär en kvarts kronas storlek och när frugan hemkommen från vift på staden gled in utbrast hon “du lyckas alltså med att suga dammen över hela lägenheten men ids inte plocka upp pappet som ligger där på golvet?”

Jag stod svettig, blank i ögonen, hade venen bultandes i pannan och glodde under den obefintliga luggen. Mantrat jag tyst körde var “i vått och torrt, i vått och tort…”

– Ja men va fan! Den vägrade sugas upp!
– Och?
– Vadå och? Vad mer kan jag göra?
– Är du på riktigt?
– Vadå ser jag låtsas ut?
– Menar du att du inte kan böja dig ned och plocka upp pappersbiten för hand?
– Öh…
– Ja ni män är förunderliga, håriga, fiser, rapar och kan inte plocka upp papper med handen, muttrade hon och gled iväg.

Jag ringde genast polaren Denny och redogjorde för händelsen för att få tröst. Han ba: Klart du har rätt. Jag ba: Eller hur? Han ba: Självklart som fan. Jag ba: Vadå ska jag böja mig ned och använda händerna? Han ba: När ni precis köpt en ny dammsugare. Jag ba: Och inte var det på min inrådan. Han ba: Hade du fått välja så hade det blivt en platt teve va. Jag ba: Det vet du. Han ba: Vad säger du om en fika? Jag ba: Nu? Han ba: Typ. Jag ba: Ok. Han ba: På Svart Kaffe: Jag ba: Om en kvart. Han ba: Ok. Jag ba: Syns

Vi ba: KLICK

Jag gled ut i köket för att delge mina nya planer och möter den barska frun sittandes bakom en irriterad kopp micrad kaffe. Precis när jag ska öppna munnen tystar hon mig med en åtbörd.

– Får jag fråga en sak?
– Shoot bebe!
– Jag noterar att du är svettig som efter ett maraton. Mysbyxorna har hasat ned och din frisyr är vild. Är det som jag tror för att du stått och gnidit över den där lilla pappersfläcken i nu, gissar jag bara, men en kvart och inte fått upp den?
– Öh..
– Jag visste väl det. Jag slår även vad om att du sträckt några vilande muskler, du kommer att känna av träningsvärk imorgon, kommer att drömma mardrömmar om dammsugare och allt detta för att?
– Öh…
– Jag undrar lite milt varför du inte bara kan plocka upp pappersbiten med handen. Varför måste du göra det till århundradets viljekamp mellan dig och den trilskande lilla papperslappen? Det är ju så enkelt. Plocka bara upp det och kasta det i sopkorgen…men nähädå…du måste självklart använda dammsugaren till det!
– Men…
– Jag orkar inte höra. Faktum är att du skulle göra mig en tjänst om du kunde försvinna ur min åsyn ett tag!
– Ok. Jag går ut och fikar ett tag.
– Gör vad du vill. Jag bryr mig inte.
– Ok.
– Och du, sade hon när jag drog på mig jackan för att dra och fika
– Ja?
– Ta med dig den där jävla papperslappen när du går oxå…