Category: Mutter

– Men grillat nu igen? – Ja men nu är det fläskfile. – Och? – Ja. Det är ju inte kyckling direkt. – Nähä! Men att få igenom den humbla önskningen från en i princip döende man, och peta i sig pizza tre dagar i rad går inte. Skörbjuggsvarning my ass. – Det är en annan sak. Du är knappast döende med den där magen. – Precis samma sak. Den där magen är det som håller mig kvar på den här sidan. Vad är skillnaden mellan pizza 3 dagar i rad med olika toppingar och grillat 3 dagar i rad? […]

Man går flankerandes i parken, sjungades en munter melodi och ser till sin glädje en dricksvattensfontän. Du vet en sådan där man trycker ned ett handtag på vid sidan om och så kommer det lite livsgivande kallt vatten. Mums för måns liksom. Helt oanandes trycker man ned handtaget med en öppen mun och förväntar sig en stilig stråle rakt ned i gapet men istället får fontänjäveln fnatt och doserar en halv ocean över en. Givetvis är det inte en käft som ser på. När man sedan går till parkförvaltningen för att klaga är man plötsligt den galne idioten med våt […]

– godnatt, sa jag och vände mig om för att slagga. – vänta lite. jag vill ha en kram också. – vad sägs om en highfive? – nä du en kram, krävde frugan Vad nu tänker bloggvärlden. Steffo under klacken? Kram och puss? Grejjen är det att jag normalt inga problem har att kasta iväg en mijard kyssar och köra lite avancerat lätt hångel då fru Sug och mr Sug ska somna in. Men detta är på hemmaplan. Scenariot ovan utspelade sig häromhelgen, då vi tog famijelådan och gled iväg till landet för att käka primörer, ducka för fula jävla […]

..suger som fasen. – Ja men det är en del av att växa upp, säger någon där mossan har tagit delar av personligheten i besittning. – Ja ha? Och? – Ja man kan inte få allt här i världen. – Med det resonemanget kan man lika gärna vika ihop sig till ett av fyra format vekt pappaer och självantända i hörnen. Och det värsta är att för att jag skulle få tillbaka bloggen från kramdår…öh krambrigaden med Anjelica i spetsen så är jag tvungen att kompromissa. Jag måste från och med nu hålla en lägre profil när det gäller det […]

…På något märkligt sätt hyperlänkades jag iväg till sugbloggen – den roligaste blogg jag läst… Vadå? Rolig? Menar ni att ni hänger här för att det är skoj? Att min ventil är skrattframkallande? Att jag skriver för er nöjes skull? Att jag roar? Medan jag tror att jag ororar. Roar… *mutter*

Det finns en anledning till varför jag inte åker tunnelbana. Förutom de kända faktorerna tunnel, svettiga jävlar, och det onaturliga i att färdas under jord addar jag numer ytterligare en faktor. Den mänskliga. Den obundna variabeln som främst kännetecknas av att det är dårar som åker tuben. Igår satt jag och chillade på ett säte längst in i vagnen och brydde mig inte alls liksom. Ipoddade som fan i min egen värld. Från ingenstans kliver det fram en man i 50 års åldern. Rödbrusig. Hy som sett sina bästa dagar samt en omisskänlig ton av en glad parkbänksfolkbira. Och sätter […]

In på bussen kliver en kändis. Ulvesson i fula bomullskläder och sätter sig med en ful väska på en ledig plats. Plötsligt ändras stämmningen i bussen. Vi klär alla på oss dressen “du syns inte” och ignorerar denna megakändis. Så till den milda grad att man kan se hur han febrilt, givetvis i smyg, nyper sig i armen för att i alla fall för sig själv bekräfta sin egen existens. I samma sekund som han kliver av bussen följer alla honom med blicken, givetvis inbillande sig själva att de tittar så att ingen annan märker att de stirrar efter honom. […]

…ja man kan ju tycka det. Att man ska stå där och vråla ikappa med ungdomarna när de lättade glider in i det vuxna skitlivet. Att man ska glädjas med dem. Och visst glädjs jag. Fast inte med dem. Utan mer vid sidan om. Jag skrattar jag med fast ur perspektivet “att fan om ni visste det jag vet om vuxenvärlden så skulle tonerna i era skrålande halsar snabbt kväsas till ynka kraxanden”. Nu tror säker någon att jag är sur för att jag inte bjuds in på studentfesterna längre men det gör jag visst det. Men inte för att […]

…på dagen skrev jag den här och folk som återanvänder gammalt skit borde bloggförbjudas under en vecka…

Såsade in på Saras blogg och garvade högt och länge åt när hon…äh läs själva förresten. Inte fan är jag någon jävla referator som gör jobbet åt er. I alla fall det fick mig att minnas en snarlik sak som hände för några år sedan då jag hade vind i seglen, framtidstro, inbillning om att allt är rätt soft i alla fall och en vänskaplig inställning till måsar. Till skillnad från nu då jag har en något ansträngd relation till måsar. Jag satt på e-fyran på väg hem från något event någonstans söderut i sportbilen jag hade lånat från syrran. […]

– Varsågod ta en bulle! – Nej tack – Ja men prova. De är nybakta av mig. Skitgoda! – Nej tack jag är redan så tjock Wtf? Vafan betyder det? Att mina bullar dryper av fett? Att en tugga av Sugets paradbulle skulle utöka midjemåttet hos lallaren med 4 bälteshål? Och vadå “Jag är redan så tjock”? Gör jag en korrekt lägesanalys att om midjan vore lite tunnare skulle personen smörja bullen som aldrig förr. Hur fan kan midjans eller för all del kroppens konstitution vara det som är det avgörande för huruvida man hugger in på bulle eller inte? […]

Idag är jag på ruskigt ururselt humör. Vadan detta Steffo lack? Varför det? Publiken kräver en anledning. Fuck it! Jag behöver inte redogöra för orsak eller anledning. Bloggosfären drar in häpet efter luft! Och tittar menande på varandra. Nu har någon skruvat åt syrefiltret lite för snävt hos gamle hederlige sugbloggarn, säger någon. Är det någon som har dämpande viskas det i leden. Någon föreslår viagra. En annan alvedon. En tredje Iprenmannen. Iprenmannen? Han kan man väl inte tugga. Nä men jag kanske kan få bitchslappa honom så kanske humöret återvänder. Jaja…skyll er själva här är delar som får mig […]

Jag såg en skitsnygg tjej på bussen på väg till jobbet som klev in med en “lever i storstad attityd”. En cappucino tall grande, en rykande färsk croissant samt en kanelstinkande bulle och smaskade sig igenom 8 hållplatser. Själv satt jag med en molnande hunger kryddad med ett uns avundsjuka och en nypa missunsamhet. När hon mätt och belåten klev av bussen hade hon en pärlsockerbit hängandes i mungipan. Jag sa inget…

– Theres a lot of you here babe, sa jag *fla….smack* sa det och det var ingen kyss. Eller ja jo det var det ju. Men inte en våt kyss av kyssvänliga plutande fuktiga läppar. Utan en kyss i skrevet som kan jag säga utan att överdriva drev mina små arvtagare innåt och längre in i kroppen. Totalt diametralt till vad de är ämnade att göra. Kulorna hängde på de med av bara farten. Påsen försökte göra sitt bästa den med men lyckades bara med ett misslyckat patetiskt fladdermus liknande flyktförsök. Uttrycket “tom påse” fick en plötslig klar hemsk innebörd […]

gahhhh… jag hatar långa helger. Man kan inte göra något effektivt då. Folk är borta, man sitter i evighetlånga jävla köer för att hinna ut till någon gudsförgäten plats där man ska landa och ladda batterier för den stressande hemfärden och allt jävla skit som har hunnit samla ihop sig efter helgen som bara är panik, nu, pronto, basta och “har du inte hunnit kolla min mail ännu” och “fan du svarar aldrig i din telefon” och “det är mycket nu” eller “vi har stängt nu under kristihimmelfärdshelgen, välkommen åter på måndag“… Vafan, till och med Internet saktar ned. usch…nu […]

Fan idag är mina händer insmörjda med Aco Soft Foot Lotion. Vilket får mig att inte vilja skaka hand med folk. Och med tanke på att det i mitt arbete ingår en hel del heltidshandskakande är det ingen hit att bara lojt nicka med huvudet när de prominenta gästerna smyger in i mitt kontorsrum. För att inte tala om den obligatoriska kvällstajjan. Hur upphetsande är en hand som stinker fot liksom? Vad är skillnaden mellan aco soft foot och aco hudlotion? Nu är det sådär igen. För mycket valmöjligheter i livet. Varför kan det inte finnnas enbart ett märke? Aco […]

Jag tittade honom djupt i ögonen och svor som fasen “pucko, myskoxehjärna jävla såskopp….” …givetvis i det tysta. I mitt inre. Hade jag accentruerat allt ovanstående med läpprörelser och ljud hade jag nog dött. Man e väl inte dum. Jag vann en inre seger. Han mullrade: – va fan glor ‘ru på – oh nej inget, sa jag och tittade åt sidan – bäst för dig Vilket innebar att jag fortsatte mina hårda tankar om hans ursprung, familjehistoria som innehöll något om att mamma o pappa förmodligen är syskon och att dna-uppsättningen är spikrak. Allt detta bara för att han […]

..för fan kan man ju tycka är devisen för att jag skall kunna sova lite mildare om nätterna. Men det är lättare sagt än gjort. Speciellt om man är som jag som gjort det till en konst att aldrig glömma en oförätt. Långsinthet har sitt ursprung och fotfäste i mig. För några år sedan (tillräckligt länge sedan för att det skall vara bortom all juridsk preskibitionstid men inte tillräckligt långt för att jag närmare ska precisera när, då det kan gissas av er att Steffo inte är en purung gnällare) pluggade jag filsosofi på Universitet. Jag strök omkring i korridorerna […]

…och svalka min kropp, sjöng hon. Frugan. Menandes. Jag fattade. Steffo är de subtila signalernas man. Behövs inte skrivas på näsan på mig för att jag ska fatta. I och för sig har detta sitt ursprung i gårdagens samtalsämne på Intersport då hela flocken Sug hade en heldag i köpkvarteret. – Men kolla! – Vadå? – 120 spänn för 10 pack strumpor. Fan va billigt. Jag behöver nya. – Det behöver du inte alls. – Jodå. Skitskumt serru, jag har tappat bort skitmånga par på sistone. – Um..hm… – Så ett nytt nästan dussinet strumpor är precis vad ortopeden rekommenderar. […]