…snus är som kärlek utan kyssar… Sorgen är enorm. Det känns som om jag har förlorat en broder, en syster, en arm och en del av min tarm. Inget är kul längre. Allt går i moll. Inte så skön moll som i Scorpions drypande ballader. Mer moll i form av den tyska hederliga angsten. Banhofer Zoo angst. Livet är öststatsgrått. Huden sitter lite för tajt. Kroppen känns som någon annans kropp. Jag hatar allt just nu. Alla. Faktum är att jag hyser agg emot Gud. Som har låtit mig falla för frestelsen och sedan ger mig valfriheten att besluta mig […]