Barnens dag, mors dag, fars dag och kanelbullens dag. Alla dessa fenomen har sina speciella dagar då menligheten förväntas fira dem på olika sätt. Flaggviftning, chokladpralintuggning, slipsgivning och sist men inte minst en stabil degklump nedsköljt med kaffe. Men något undertecknad känner har fallit utanför radarn för den uppmärksamhet den förtjänar är hemorrojden. Som fenomen, som polare, som livskamrat (en del har hemorrojder hela livet ska ni veta), stöd i livet, som samtalsämne, som stabilisator då tv-kanalerna börjar bugga och mycket mera som denna bloggpost inte klarar av att lista. Kort sagt väldigt mycket skit är en hemorrojd bra till. […]
Korskryparen
Fan! Fan! Fan! Jag hatar när jag har fel! Riksfel. Och ändå vidhåller min ståndpunkt. Trots att jorden är rund ändå framhärda att den är platt. Jorden är plattfel. Gnnn….! Trots att jag kan skylla på lågt hukande blod och inget socker i systemet och den sena-på-väg-hem-från-jobbet-timmen hjälper det inte mig. Jag har fortfarande fel. Häng med: Igår så smällde busschaffisen igen dörren precis framför min näsa. Bakom stod en annan buss. Tom som fan. Med motorn igång. Det hjälpte inte. Jag lackade ur och svor en ed som innehöll ord som ”skott i pannan”, ”dumhuve”, ”satana“, “idiot” och slamkryparen […]